Släkten Staël von Holstein

PÅGICK - 3 JUNI 1656-  Freden i Kardis mars - 21 juni 1661.

ANGRIPARE; Ryssland anföll först Ingermanland och Kexholmens län; , och belägringen av Kexholmen den 3 juli 1656. Kan Johan ha varit på någon av dessa??????

Ryssarnas plan; "Huvudarmén skulle gå fram längs Düna mot Riga på samma tid, som armén från Psow bröt in i norra Livland mot Dorpat för att därifrån fortsätta in i Estland. Medan dessa två provinser ansattes, skulle armékåren från Nowogorod gå in i Ingermanland mot Narva samt trupperna från Ladogas södra och norra stränder mot Nöteborg och Kexholmen. Genom denna operationsplan skulle svenskarna tvingas splittra sitt försvar." (Carlon, Manfred. Ryska kriget 1656-1658 s. 34). 

Huvudanfallen i Livland;

Dünamunde som belägrades mellan den 18 och 31 juli 1656, Dünaburg kommendant överste Johan Willigman. Skvadroner av Viborgs regemente låg där. 

stormningen av Kokenhusen den 14 augusti.

Belägringen av Riga 21 augusti 1656- 5 oktober. Det var här bröderna Stahl var med!!!!! Östra Viborg regemente var en del av garnisonen där (814). Men mindre delar var placerade vid Kobron och Neümunde.   

ANLEDNING Ryssland som var missnöjda med Freden i Stolbova 1617 då de förlorade Karelen, Kexholmens län, Ingermanland och Estland till svenskarna.

SVENSKA REGENTER; Karl X Gustav (f. 1622 d.1660) och Karl XI (f. 1655-1697)

UTLÄNDSK REGENT; tsar Alexej Michailovit (f. 29/3 1629 d. 8/2 1676). 

SVENSKA BEFÄLHAVARE:  

Garnisoner i Livland; Riga, Riga slott, Kobron, Kirchholm, Kockenhusen, Ewert skans, Marienburg, Neyhausen, Pernau, Dorpat, Reval. 

Riga; Dünaburg invaderas 14/8 1656,  21/8 - Ryssarna börjar sin belägring av Riga,  5/10 1656 - Ryssarna häver belägringen av Riga. Vem fanns i garnison?? Richard och Bernhard!!!!

STAHLAR I KRIGET; LIVLAND

RYTTMÄSTARE RICHARD STAHL (f. 16XX d. 7 september 1665 vid Riga). (Dödsdatum enligt Gerhard Schröders dagbok bild 28). Tillhörde Viborgs kavalleriregemente. 1654/xxxx.

FÄNRIK BERNHARD STAHL - (f. 16xx d. 1665). Enligt Gustaf Elgenstierna dog han i Riga 1656. Han tillhörde Viborgs östra regemente i överste Francis Johnstons regemente, kapten Helmut Hastfers kompani. 1654/5. Odert Hastfer Viborgs kavalleri (Mankell, Julius Anteckningar rörande finska arméens och Finlands krigshistoria. Särskildt med afseende på krigen emellan Sverige och Ryssland 1788-1790 samt 1808-1809 del 1 s. 526). KOLLA UPP DETTA!!!!

KAPTEN JACOB tillhörde Viborgs regemente i överste Francis Johnstons regemente i överste Jacob Scotts kompani. 1654/5. Överste Francis Johnston var förbandschef för Östra Viborgs läns regemente 1657-1656. (Wikipedia). Francis Johnston var skotte och var överste and chief between 1646-1656.  (University of St. Andrews Institution of Schottish Historical Research). (Mankell Anteckningar rörande del 1 s. 531). Överste Jacob Scott - för ett värvat regemente till häst och en skvadron dragoner i Livland 15/12 1654. (Elgenstierna VII s. 121). 

ÖSTRA VIBORGS LÄNS REGEMENTE - Regementet fick i uppdrag att försvara gränsområdena i Kexholmens och Viborgs län samt det strategiskt viktiga Nöteborg. Regionen härjades svårt av ryska styrkor, regementets soldater bands upp i hårda försvarsstrider och belägringar längs den dåvarande ryska gränsen. Regementet led under denna period av svåra försörjningsproblem och personalbrist efter årtal av garnisonstjänst i Balticum (bland annat i Riga). I slutet av 1640-talet hade Johnston skrivit brev till Krigskollegium och uttryckt oro över manskapets situation, eftersom många finska soldater hade varit hemifrån i över 20 år. När det ryska hotet väl slog till 1656 stvingades regementet snabbt mobiliseras och kasta sig in i försvaret av sitt eget hemområde. (AI). Patrik Ogilwie - tog i augusti över som överste och chef för Östra Viborgs läns infanteriregemente. En mycket stor del av regementet låg i garnison i Riga samt strategiska stödpunkter som kobron och Neumünde. Slaget om Nöteborg - avlasta pressen på Viborgs län?? Viborg östras fotfolk låg 421 soldater i Riga. 814 i Riga. Kobran 150 soldater. (s. 124). Nr 380 i Mankells uppgifter samt en annan uppgift bland samlingarna.   

INGERMANLAND - 22-ÅRIGA JOHAN STAHL (f. 1636 i Pernau d. 1703) LÖJTNANT OCH INGENJÖRSOFFICER I INGERMANLAND – 1658 fick Johan lön enligt dokument i Riksarkivet från svenska armén. Lönen bestod av två delar. En gällde hans arbete som löjtnant och den andra hans arbete som ingenjör. 844  Johan tjänstgjorde 1658-1661 i Ingermanland.  https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0066942_00199

RYSKA KRIGET BÖRJADE DEN 3 JUNI 1656 - Ryssland anföll först Ingermanland och Kexholmens län; Nyenskans den 3 juni 1656, och belägringen av Kexholmen den 3 juli 1656.

RYSKA ANFALLET 3 JUNI 1656 - FÖRSVARET AV NYEN - Under det ryska anfallet 3 juni 1656 leddes försvaret av Nyenskans och staden Nyen av slottshauptman Simon Skragge (senare adlad Skraggenskiöld) (Wikipedia Skraggensköld nr 552). Försvaret försvårades av att fästningen Nyenskans vid denna tidpunkten ännu inte var färdigbyggd eller moderniserad, vilket gjorde det omöjlit att hålla stånd mot den ryska övermakten. När den ryska avdelningen under ledning av vojvoden Pyotr Potemkin stormade området i juni 1656, flydde stadens borgare i panik. Skansen föll kort därefter och staden brändes. (Uppslagsverk Fi). Simon Skragge innehade posten som slottshauptman i Nyen mellan 1645 och 1660, vilket innebar att det också var han som ledde det efterföljade arbetet med att återta och återuppbygga skansen senare under hösten samma år. (Wikipedia). I juni 1656 sattes staden i brand och staden stormades av ryska trupper. Stadens undergång - när staden anfölls var de en blomstrande handelsstad. Stora delar av stadens befolkning flydde mot det säkrare Viborg eller Narva. I oktober 1656 lyckades de svenska trupperna återta Nyenskans. Staden byggdes därefter upp på nytt och fick starkare befästningar. Provinsens administrativa centrum flyttades till Narva. Det ryska anfallet på Nyen 1658 (slutstriden i kriget.).Nyen fortsatte vara svenskt fram till 1703 då Peter den store anföll staden och grundade Sankt Peterburg på stadens ruiner. NOT!!! Försvaret av Nyen i mars 1658 - den allra sista militära drabbningen mellan svenska och ryska styrkor under Karl X Gustavs ryska krig. Våren 1658 gjorde ryssarna ett sista försök att knäcka det strategiska fästet vid Nevas utlopp, men denna gån lyckades det svenska försvaret slå tillbaka anfallet. (Wikipedia). Överraskningsförsöket på isen - natten mellan den 30 och 31 mars 1658. Planen att överraska svenskarna misslyckades tack vare den lokala befolkningen som upptäckte ryska framryckningar och skyndade sig att varna den svenska garnisonen inne i Nyenskans. Stilleståndsavtal i december 1658. NOT!! 

BELÄGRINGEN AV KEXHOLMENS FÄSTNING 3 JUNI 1656 - FÖRSVARET AV KEXHOLMENS FÄSTNING - Kommendanten kapten Olof Bengtsson (senare adladd Granatenburg). Den ryska belägringen började 3 juni 1656; Ryska trupper och invaderade regionen och inledde en hård belägring av fästningen under sommaren 1656. De ryska styrkorna gjorde flera försök att storma och bryta sig in, bland annat genom ett större anfall den 15 augusti 1656 (Runeberg.org). Slottet håller stånd; Olof Bengtsson och den svenska garnisonen som uppgick till omkring 200-300 man lyckades slå tillbaka alla ryska stormningsförsök. De uthärdade belägringen fram till den 29 september, då de ryska trupper tvingades ge upp och häva belägringen med oförättat ärende. Olof Bengtsson belönades senare för tappert försvar, och i början av år 1657 avlöstes han som kommendant av Christoffer Burmeister, som fick utstå ännu en rysk belägring senare samma sommar. (AI). Den 8 juli 1657 anlände den ryska armén under generalmajor Roman Bruce till Kexholms fästning. Ryssarna omringade snabbt både staden och fästningen med infanteri och kavalleri och fick två dagar senare understöd av en flotta på Ladogasjön. Kommendanten på fästningen var översten Johan Stiernschantz. Han förfogade över en försvarsstyrka på 560 man.  (501 infanterister och 57 artillerister). Försvaret försvårades avsevärt av att runt 70 av de svenska soldaterna låg sjuka. (Wikipedia). Den ryska hären var själv hårt drabbad av sjukdomar och saknade kapacitet för en stormning. De valde istället att beskjuta fästningen med lätta mörsare. Den 16 juli skickade ryssarna ett bud med krav på omedelbar kapitulation. S och hans män avvisade blankt kravet, trots att deras böner om förstärkning från de finska arméns befälhavare Georg Lybecker lämnades utan svar. (Wikipedia). Trots det isolerade läget och bristen på undsättning lyckades den svenska garnisonen hålla stånd. Det ryska artilleriet lyckades inte slå igenom fästningens tjocka murar, och den ryska lednignen insåg snart att en utdragen belägring skulle kosta för mycket i form av logistik och manskap. Fram emot hösten hävdes belägringen och de ryska trupperna drog sig tillbaka. Genom det uthålliga försvaret säkrades Kexholms län som en viktig buffertzon fram till freden i Kardisk 1661. NOT!!

RYSSARNA ANFALLER LIVLAND

DÜNAMUNDE (NEUMÜNDE) BELÄGRADES MELLAN DEN 18 TILL DEN 31 JULI 1656 - Dünaburg kommendant överste Johan Willigman. (Mankell s. 132). Skvadroner av Viborgs regemente låg där. FÖRSVARET AV DÜNAMUNDE (NEUMUNDE) - Fästningen försvarades under den övergriande militära ledningsansvaret av Livlands generalguvernör Magnus Gabriel de la Gardie och Simon Grundel-Helmfelt. Neumunde låg straegiskt plaerad vid floden Dünas utlopp i Rigabuken och funderade som Rigas livsviktiga lås mot havet. Fästningens besättning under krigsåret 1656 bestod till stor del av skvadroner från Östra Viborgs infanteriregemente. Dessa trupper var uppdelade mellan huvudförsvaret inne i Riga, Cobrons skans och Neumünde skans. När den ryska armén under ledning av tsar Alexej Michajlovitj belägrade Riga, försökte de skära av staden från omvärlden. Eftersom svenskarna lyckades hålla Neumunde och behålla kontrollen över flodmynningen, misslyckades den ryska blockaden. Svenska fartyg kunde fortsätta segla in med livsviktiga förstärkningar, ammunition och provianter från Östersjön, vilket direkt bidrog till att Riga räddades. Ryssarna lyckades aldrig hota eller inta Neumunde under detta fälttåg, och skansen förblev intakt under hela det ryska kriget. (Wikipedia).   

7 - 8 AUGUSTI 1656  

ÖVERBEFÄLHAVARE FÖR DE LIVLÄNDSKA TRUPPERNA MAGNUS GABRIEL DE LA GARDIES BREV - RYTTMÄSTARE STAHL 8 AUGUSTI 1656 OM ANFALLET 7 AUGUSTI - I ett brev från Magnus Gabriel de la Gardie (överbefälhavare för de livländska trupperna) till Carl Gustaf Lejonhufvud den 8:e augusti skriver överbefälhavare de la Gardie att RYTTMÄSTARE STAHL deltagit i ett återtåg från Kirchholm till Ljungfemhof och varit med i ett utfall mot Riga där den kusinen till den ryske tsarens svärfader infångats. ”Från St. Jungfemhof drog sig Thurn till Kirchholm, hack i häl följd av en rysk armékår på 7,000 man under generalen knes Jakob Zerkazky. Återtåget skedde ej utan sammanstötningar. Vid en träffning mellan 30 svenska ryttare under ryttmästare Stahl och 130 väl beridna ryssar vid Jungfemhof hade bland annat infångats en rysk kaptenlöjtnant, som var kusin till tsarens egen svärfar.” (Carlon, Manfred (1903). Ryska kriget 1656-1658 s. 54). 

BEY GERHARD SCHRÖDERS DAGBOK - Bey Gerhard Schrödern skriver i sin dagbok ”Ryttmästare Stahl var under anfallet den 7 en modig soldat och var prisvärd i många situationer”. (Gründliche und warhafftige Relation von der Belagerung der Königl. Stadt Riga in Liefland. (1657). Gedruckt zu Riga: Bey Gerhard Schrödern. Bild 19). Kolla om även de är Richard??????

Enligt Wikipedia var utfallet vid Jungfernhof i augusti 1656 en mindre men mycket framgångsrik militär aktion under ryssarnas belägring av Riga. Under sensommaren 1656 tågade en enorm rysk arme, ledd av tsar Aleksej Michajlovitj själv, in i Livland och inledde en hård belägring av det strategiskt viktiga svenska Riga. För att störa de ryska styrkorna och samla information gjorde den svenska garnisonen under ledning av Magnus Gabriel de la Gardie flera strategiska utfall (motattacker) ut ur staden. Vid jordbruksegendomen Jungfernhof (let. Jumpravmuiza), som låg strax utanför Rigas förskansningar, hade en styrka på cirka 130 ryttare slagit läger. Det ska ha varit Jacob Stahl som ledde det första, mindre utfallet vid Jungfernhof med 30 ryttare som överrumplade 130 ryska ryttare och tog de högt uppsatte kaptenslöjtnanten till fånga. (min hemsida). Richard Stahl deltog ochså i striderna runt området under de följande dagarna. Enligt samtida källor (bland annat Gerhard Schröders dagbok från belägringen) ledde Richard Stahl, tillsammans med major Claus Lensman, ett annat utfall strax efteråt med en betydligt större styrka på 180 ryttare och 60 musketörer. Ett aggressivt utfall ut genom Rigas stadsport Sandporten (Sandpforten). De ryska soldaterna drevs tillbaka och många ryska soldater stupade eller togs tillfånga, en av dem var deras artilleribefälhavare. Den svenska styrkan lyckades oskadliggöra två tunga ryska kanoner. Det var under denna strid som Richard Stahl stupade. Lensman fick då slutföra operationen och leda de svenska trupperna tillbaka i säkerhet bakom murarna. (min hemsida). 

12 AUGUSTI 1656  

12 AUGUSTI 1656 - "Därefter tågade de ryska soldaterna vidare och kom fram till Rummel, vars tre färjor, var och en bestyckad med tre kanoner, höll vakt vid Düna. Vid befälhavarens försök att föra undan dem blev de av vinden och strömmen drivna mot stranden, varvid färjorna med kanoner föll i moskoviternas händer, men soldaterna lyckades rädda sig i båtarna. Då de svenska ryttare, som inte långt därifrån höll vakt på stranden, hörde larmet, gjorde de ett anfall mot moskoviternas förtrupper och skrärmystlade längr med dem, och sedan de nedgjort många, drog det sig tillbaka i säkerhet. Men även svenskarna led förluster, i det att tjugo ryttare och major Bernhard Rehnbinder stupade och Jakob Weingarten blev sårad i huvudet. Först hade ryttmästare Stahl, med trettio ryttare vid det så kallade Jungfernhof anfallit och 130 moskovitiska ryttare och nedhuggit de flerat, varjämt deras anförare blev skadad och förd till staden". (Pufendorf, Samuel del 3 s. 197). Jungfernhof ligger cirka 4 km från Riga. Bernhard von Rehbinder dog 20 augusti 1656 i Riga. (Stackelberg, Otto Magnus Geneologische handbuch der estländsiche ritter  vol. 1 s. 197). ?????? Mankell s. 136

GERHARD SCHRÖDERS DAGBOK DEN 12 AUGUSTI "The Rummel/ there the enemy's vanguard, the two pontoons lying at the vanguard, each of which was equipped with two pieces, gave a blast, which, as they wanted to retreat down the Daugava towards the city with the pieces set ashore by the wind and breeze, and the pieces became plunder for the enemy for several hours, for which reason the captain who commanded them had to appear before the court of war. Meanwhile, various party commanders were sent out, among whom Captain Stahl went out with his horses to bring a march and further a warning to the enemy, which then took 150" (Schröder, Gerhard. s. 6).  

BELÄGRINGEN AV RIGA - 21 AUGUSTI 1656 - 5 OKTOBER 1656

GARNISONER I RIGA I AUGUSTI 1656

"Baserat på jämnförelse mellan olika listor av svenska trupper i Riga 1555- 1656. Jag  assume att Rigas garrisons infantrier i August 1656 var som följande:

- 6 kompanier under överste Henrik von Sass (Åbo och Björneborgs infanteriregemente). Garnison på Nöteborg. 

- 6 kompanier under överste  Hans von Fersen den äldre (Tavastehus läns infanteriregemente). Överstelöjtnant Sperling. 

- 4 kompanier under överste Bernhard von Gertten (Savolax (lätta) infanteriregemente)

- 6 kompanier under överste Johan Pleitner (Björneborgs läns infanteriregemente)

- 6 kompanier under överste Nils Baat (Österbottens infanteriregemente). 

- 6 kompanier under överste Fransis Johnson (östra Viborgs läns infanteriregemente). Richard, Bernhard och eventuellt Johan!!! Större delen fanns i garnisonen i Riga. Delar av de var placerade vid Kobron och Neumünde.

- 4 kompanier under Fältmarksalkalk. Gustaf Adolf Lewenhaupt."

https://rusmilhist.blogspot.com/2014/08/swedish-garrison-of-riga-august-1656.html 

FÖRSVARET AV RIGA 1656 - Besättningen i Riga utgjordes av 1.500 beväpnade borgare; bland fotfolket fanns fyra kompanier Åbo läns, 4 Björneborgs, 4 västra Nyland och 4 Viborg östra. Alla var ganska svaga. (Mankell s. 132).

Under den ryska belägringen av Riga (21 augusti-5 oktober 1656 leddes försvaret av staden av två svenska nyckelpersoner; stadens guvernör Simon Grundel-Helmfelt och Magnus Gabriel de la Gardie generalguvernör över hela Livland. Den ryska armén ledes av tsar Alexej Michajlovitj som personlige tågade mot staden. Ryssara upprättade flera läger runt Riga och inledde ett kraftigt bombademang. Tidigt i belägringen stupade den svenska generalmajoren Heinrich von Thurn, under en skärmmytsling utanför murarna, vilket tvigade svenskarna att helt dra sig tillbaka bakom Rigas befästning. Det framgångsrika försvaret; Trots att Rigas nya moderna bärverk av bastioner inte var helt färdigbyggda, lyckades Grundel-Helmfelt organisera ett extremt hårdnackat försvar. Den 2 okotber genomförde svenskarna ett stort och framgångsrikt utfall från staden, vilket tillfogade ryssarna svåra förluster. Eftersom ryssarna saknade en flotta kunde svenskarna få förstärkning sjövägen över Östersjön. Drabbade av sjukdomar, proviantbrist och det hårda svenska motståndet tvingades den ryska armén häva belägringen i oktober efter att ha förlorat tusentals man (Wikipedia). 

GERHARD SCHRÖDERS DAGBOK DEN 21 AUGUSTI 1656 "In the meantime, various factions had been summoned, among whom Captain Stahl went out with his horses to march against the enemy and furthermore to bring forward a special commissioner, who then intended to undertake something substantial. ©ifoavancirtc the Grand Prince himself with his entire force of more than 90,000 men on horseback and foot, and encamped from Klein Jungfernhoff to Herr Wolffchild's farm, called Morgenstern, along the Düna River: We also just received news that the party, which had been commanded a few days ago under Captain Stahl, was being pursued and ruined by the enemy, and only a few very badly injured men returned." (Schröder, Gerhard. s. 11). GERHARD SCHRÖDERS DAGBOK DEN 1 SEPTEMBER  "should be/ As if they hadn't noticed anything about it either. Captain Lieutenant Morofloff, which Captain Stahl brought in/ answered again/ and instead delivered to us again a citizen's son and a lowly servant girl". (Schröder, Gerhard.s. 20).?????

Puffendorf i augusti "Först hade ryttmästare Stahl med trettio ryttare.....deras anförare blev skadad och förd till staden."(s.x).

Det finns flera källor där en kapten Stahl nämns under belägringen av Riga 21 augusti 1656 till oktober 1656. Gerhard Schröders dagbok, Samuel von Pufendorfs bok om konung Carl X Gustafs bragder del 3. 

20 - 21 augusti 1656 - Följande dag, då Magnus Gabriel de la Gardie med några officerare rekognoserade de i närheten av staden belägna sandkullar, kom greve (Heinrich) af Thurn i sporsträck mot de svenska ryttarna, vilka på skilda håll inlåtit sig i skärmytslingar med fienden, och uppmanade dem att hålla ut tappert. Därpå ryckte han mot fiende, men råkade under förföljandet av honom komma för långt bort. Varvid trupetsignaler eller de la Gardies budbärare förmådde honom att vända om, då han var alltför ivrig för att hämnas på fiende, och han blev slutligen omringad och tillika med Vilhelm Cronman och några ryttare nedhuggen. Överstelöjtnant (Johan) von Buddenbrock hade med 30 ryttare följt efter greven av Thurn, men en av dessa undkom endast tre utom Buddenbrock, vilken erhållit 14 sår. Greven av Thurn och Vilhelm Cronmans lik, vilka huvudena blivit avhuggna, blev följade dag förda till staden. Därpå omringades staden av hela den moskovitiska styrkan och råkade därvid i större fara. För några år sedan hade förstäderna blivit försedda med omfattande fästningsverk, vilka dock vid denns tiden inte var i gott skick. Dessa befästningar var ochså av sådan utsträckning, att tillräckligt antal soldater inte fanns för dess försvar. Ty i hela Riga fanns endast 1.800 fotknektar, 500 dragoner, 1.500 ryttare och en del borgare, tillsammans med 5.000 vapenföra, vilka vore för försvaret användbara. Förrådet av kanoner, kulor och krut var heller inte tillräckligt. Därför hade kungen för länge sedan befallit, att alla halvfärdiga befästningsverk skulle raseras, på det att fienden inte skulle kunna dra någon fördel av dem. Emelletid förtog sig de belägrade till kungens stora förtret att i början försvara själva utanverken, inonom vilka en stor del bönder hade tagit sin tillflykt och dit fört sin boskap och sädesförråd. Särskilt hade soldaterna där utposterats, fastän en var måste inse, att det var omöjligt att med en så ringa styrka kunna försvara dessa ofärdiga fästningsverk mot en så fruktansvärd fiende, i synnerhet som de dit flyktade bönderna såväl som invånarna i själva förstäderna, vilka uppgick till ett antal över 700, inte kunde föra vapen. Och man visste för övrigt inte, vid vilken tid man borde lämna fästningsverken, eller på vad sätt detta skulle ske. Därför då, man vet inte av vilken orsak, under natten en plötslig skräck intog allas sinnen, blev husen stuckna i brand och all däri befintlig proviant förstörd, och allt folk flydde in i staden, så att soldaterna ledo mycket, då rådet icke kunde förse dem med proviant. Emellertid var både soldater och borgare modiga och redo att till sista blodsdroppen försvara sig. Kungen hade uttryckligen befallit de la Gardie att inte ingå på någon förlikning eller att tänka på någon kapitulation, allt under den förhoppning att han inom de närmaste dagarna skulle kunna komma med hela arméen för att hjälpa dem. Det fanns ochså ännu inom staden tillräckligt med provianter, men såväl i allmänna kassor som i enskildas rådde en stor pennignbrist, då staden måste underkasta sig stora kostnader för befästningsverkens iståndsättande och då den dessutom under nästföljade år hade försträckt kungen mer än ett hundra tusen thaler. Med ett ord, penningar såväl som krut och annan amunition var otillräckliga för de nödvändigaste behoven. Och soldaterna gick nästan halvnakna, då inga allmänna medel för deras beklädnad var att tillgå och ingen enskild person fanns, som ville eller kunde försträcka penningar. Därtill kom, att genom det utbrutna kriget borgarna, som hade emr än en miljon thaler att fordra på andra orter, inte kunde indriva något av det. All handel låg ochså nere till följd av de höga tullarna. Moskoviterna hade med så mycket större tillförsikt intagit sina ställningar framför staden, som överstelöjtnant (Francis) Johnston, till börden skotte, gått över till fienden och förått stadens tillstånd. För att göra sig så mycket behagligare för moskoviterna hade han farit med lögn, i det han uppgivit att utom borgare och bönder fanns knappast 100 med vapen försedda soldater. Detta gjorde moskoviterna över höfvan djärva, och de skröt med att Estland, Livland, Ingermanland och Finland snart skulle falla i deras händer och att även kungen av Polen skulle underkasta sig Moskva." (Pedendorf, Samuel von Pufendorfs sju böcker om Konung Carl X Gustafs bragder; 1 översatt af Adolf Hillman s. 198). (Finns digitaliserad av Kungliga biblioteket).

RIGA BELÄGRAS AV RYSSARNA 21 AUGUSTI - 5 OKTOBER 1656 - "Till en början hade moskoviterna spritt ut, att de skulle med storm taga Dünamünde, men om detta slog fel, skulle de uppföra en skans mellan staden och denna fästning för att avskärma dess förbindelse med havet. De skröt även, att de skulle få hjälp av holländarna, och att de skulle få danskarna på sin sida. Emellertid ändrade de sin plan och ryckte med hela sin styrka fram mot själva staden och slog läger vid Düna med 90.000 stridande. De ansåg sig så mycket säkrare om att kunna ta staden, som de belägrade, vilka efter mycken tvekan dragit sig in i staden, hade underlåtit att rasera utanverrken och att riva ner hus och häckar. De kunde därför med lätthet anlägga batterier i husen på ett pistolskotts avstånd från vallarna.

23 AUGUSTI 1656 - För kvinnornas veklagan icke skulle göra männen modfällda, lät Magnus Gabriel de la Gardie föra sin gemål och andra officerares fruar över till Sverige, liksom och flera av borgarna sände sina hustruar till Lübeck. Då icke tillräckligt förråd av foder fanns, dränktes alla hästarna, som man kunde undvara. De belägrade bemödade sig genom utfall och skjutande att avhålla moskoviterna från befästningsarbeten, vilkt inte desto mindre pågick fram emot stadsgraven, då fienden hade övervlod av folk och därför icke skonade sina soldater. Snart nog kunde heller inte någon skada genom kanolelden tillfogas fienden.

25 AUGUSTI 1656 - Sedan genom en trumpeterar signal givits, sände moskoviterna till porten en överste, som medförde greven af Thurns huvud i en med sammet överklädd kista tillika med en skrivelse till de la Gardie, officerarna och rådet. I denna skrivelse, som var fylld av barbariskt övermod, uppfordrades staden att kapitulera. Denne överste hade även till uppgift att utspionera vallarnas och gravarnas beskaffenhet. Emellertid blev han utan något svar avvisad, och på det att fienden måtte få veta, vilket mod besjälade de bebägrade, gjorde överste Martin Schultz med 400 fotknektar och överstelöjtnant Mannersköld med 200 ryttare ett utfall. Under den skarpa skärmytslingen blev många av moskoviteran nedhuggna, bland dem den överste, som överlämnat greve af Thorns huvud. Vid samma tillfälle blev de la Gardie vid en utflykt på vallarna skadad av en exploderande kruttunna, varefter han några dagar måste hålla sig i sängen.

Sedan moskoviterna, nu hade fått sina batterier i ordning, öppnade de livlig kanoneld mot staden och kastade in bomber, vilket de forsatte med dag och natt, så länge belägringen varade, varvid större skada vållades byggnader än människor. En natt företog de sig att anfalla den på motsatta stranden av Düna uppförda Cobron-skansen, men blev så grundligt tillbakaslagna av major Heideman, vilken där hade befälet, att de inte vidare vågade förnya försöket, som dessutom försvårats av att vattnet strömmade ut ur den genombrutna fördämningen. 

5 SEPTEMBER 1656 - Under kanonelden blev Helmfelt (Simon Grundel-Helmfelt), som stod på en bastion, sårad i huvudet, och även överste Johan von Fersen fick ett revben krossat. Samma dag gjorde svenskarna ett utfall, hög ner många moskoviter och tog med sig 40 oxar till staden. Två dagar därefter (7 september) blev överstlöjtnant Bistram med 150 man fienden från två batterier med stor förlust för denne. Likaledes samma dag, höll major Lensmann och ryttmästare Stahl med 180 ryttare och 60 fotknektar tappert ut mot fienden, gjorde 6 av dessa kanoner obrukbara och hög ner inte mindra än 100 man, men ryttmästare Stahl och Welberg jämte 6 ryttare stupade." (Pufendorf 3 s. 199).

SCHRÖDERS DAGBOK Den 7 SEPTEMBER " Towards evening, Major Clauß Kenßmanu and Captain Reichart Stahl, with about 180 horses and 60 foot soldiers, went out to the Sandpforten, which then attacked the enemy in the forecourt.For they not only drove him back from his troops, but also captured most of them and got the most important Contabel captured. Captain Stahl also nailed two heavy pieces with his own hand. In this incident, the aforementioned Captain Stahl proved to be a courageous Genevan soldier and a good comrade. Pensioners gladly» ftn / nnd in many occasions themselves rnl'mltcli gc> need burdens/ remained/ nnd Captain Wett. berg/et» reiolvirter Cavalier/ of the HeruiGra. ftn Pontus Friedrich's de la Gardie Regiment/ ge?qnetzfchet/ also died of it straight away / Coruet Sehlman captured/ and about 4th or 6th. Reutet remained/since the enemy, however, over you. einaebüf» fet; Captain Cnrssel, before the next incident (I also held it well), stabbed his horse with a pole under its body at the battery, and also a lieutenant from the Lautt. ,fassen/ Rahmens Banko/ at the battery with the, Ladcfcha, was struck down." (Schröder, Gerhard. s. 26-27).

VEM VAR RYTTMÄSTARE STAHL? - Svaret på vem det var som dog finns i Gerhard Schröders bok. "Major Claus Lensman och ryttmästare Richard Stahl med 180 ryttare och 60 musketörer." (Schröder, Gerhard. (1657) Gründliche und wahrhaftige relation von der Belagerung der Königl. Statt Riega in Liefland... den 22sten Augusti Anno 1656 angefangen, und den 5sten October... auggehoben s. 26). (bild 28).

Manfred Carlon - "Den 6 september gjordes ett nytt utfall, som avsåg att tillintetgöra fiendens belägringsverk ovanför staden. Ehuru företaget lyckades och fienden drevs ut ur verken, under att dessa förstördes, upptog dock ryssarna oförtrutet arbetet fredan följande dag. Samma överlöpare som omtalat den beramade stormningen den natt,utverkan övergavs av svenskarna, hade att berätta om en generalstorm, som skulle ske i början av september. Därav blev ingenting. I stället företogs ett utfall av major Claus Lensman och ryttmästare Stahl med 180 ryttare och musketerare, varvid många av ryssarna nedgjordes och två av deras kanoner förnaglades. Stahl stupade." (Carlon, Manfred. Ryska kriget 1656-1658 s.63). 

Enligt avhandlingen Ryska kriget 1656-1658  "senare under samma månad, den 29 september, ledde major Lensman ännu ett framgångsrikt utfall med runt 200 man. Under denna strid lyckades svenskarna döda en rysk släkting till tsaren vid namnet överste Peter Tolstoj. Hans huvud togs till och med som krigsbyte in i Riga, vilket gav den närbelägna garnisonen en enomr psykologisk boost. Tack vare major Lensmans och andra officerares ständiga och aggresiva utfall lyckades svenskarna trötta ut den ryska armén så pass mycket att tsaren till slut tvingades häva hela belägringen av Riga i oktober samma år. (min hemsida). 

RYSK BELÄGRING AV NARVA 5-7 OKTOBER 1657 

FÖRSVARET AV NARVA 1656-1658 - Under krigsutbrottet 1656 avlöstes den tidigare guvernören Wilhelm Ulrich av friherre Bengt Horn som ledde försvaret av regionen under resten av kriget. I själva staden fanns även den lokala garnisonen, som bland annat bestod av trupper från överste Frans von Knorrings regemente. Ryssarna genomförde under kriget flera räder och försökte innesluta och blockera Narva, bland annatt under ledning av den ryske befälhavaren Ivan Chovanskij. Resutatet blev att staden till skillnad irån Nyen, lyckades ryssarna aldrig inta eller bränna Narva under detta kriget. (AI). FÖRSVARET AV NARVA HÖSTEN 1657 - var en intensiv militär sammandrabbning under det ryska kriget. Den svenska garnisonen ställdes inför ett direkt ryskt stormningsförsök. Till skillnad emot senare x kännetecknandes försöket av intensiva strider kring stadens murar. Den 5 och 7 oktober 1657 anfölls Narva av en stor rysk armé under befäl av generalen Andrejevit chovanskji. Garnisonens motstånd; den svenska garnisonen, som vid det här tiden led brist på förstärkningar på grund av att den svenska huvudarmén var upptagen med att kriga i Polen. Trots det lyckades svenskarna genomföra ett framgångsrikt försvar av fästningen. De slog tillbaka de ryska stormningsförsöken och orsakade fienden kännbara förluster (Hans Högmans sida). Efter tre dagars misslyckade försök att bryta igenom försvarsverkan tvingades Chovanskij att ge upp stormningen. De ryska styrkorna drog sig först tillbaka till närbelägna Jama den 7 oktober och retirerade slutligen hela vägen tillbaka till Pskov den 17 oktober (Wikipedia). Försvaret 1657 av Narva visade att stadens äldre befästningar, trots sina brister, fortfarande kunde hålla stånd mot en numerärt överlägsen fiende när de försvarades resolut. Detta säkrade Sveriges kontroll över den strategiskt livsviktiga handelsstaden under det kritiska krigsåret. FÖRSVARET AV NARVA 1658 - SLUTFASEN AV KARL X GUSTAVS RYSKA KRIG 1656-1658 - Detta år skiftade stridernas karaktär från föregående års intensia stormningsförsök till en strategisk rysk blockad och utnötningskampanj. Den ryska blockaden under våren 1658 då en rysk armé under general C återigen ryckte fram emot staden med mål att skära av dess försörjningslinjer. Ryssarna härjade och plundrade landsbygden runt Narva för att svälta ut fästningen. Samtidigt slöt Sverige den fördelaktiga Freden i Roskilde med Danmark i februari 1658. Detta gjorde att den svenska krigsledningen plötsligt kunde frigöra resurser och styra om militära trupper från den dansk teatern söderut mot den ryska fronten. (Hans Högmans sida). När nyheterna om de svenska truppförflyttningarna och de framryckande svenska undsättningsstyrkorna nådde det ryska lägret, valde C att avbryta operationerna och dra sig tillbaka. Narvas garnisoner hade återigen lyckats hålla stånd. (Wikipedia). Vapenstilleståndet i Valiesar: Den misslyckade blockaden och Sveriges stärkta position ledde till att Ryssland och Sverige den 20 december 1658 undertecknade ett formellt vapenstillestånd i byn Valiesar strax söder om Narva. Detta avslutade de aktiva striderna i kriget och säkrade den svenska kontrollen över staden. NOT Genom det uthålliga försvaret under 1658 lyckades svenskarna behålla sitt strategiska fotfäste i Ingermanland, även om den fredliga andningspausen blev kortvarig då staden drabbades av den stora katastofbranden 1659. 1659 fanns inga aktiva strider eller ryska anfall mot Narva. Stillestånd!!! 1659 drabbades Narva av en katastorfbrand som ödelade allt. En gigantisk stadsbrand som lade hela staden i aska. Det enda som klarade sig var själva försvarsborgen hermannsborgen och tre enskilda stenhus. NOT DIVAPOTALEN!!! Branden orsakade enorm skada på stadens yttre försvarsverk, som vid den här tiden till stor del bestod av äldre jordvallar, timmer och träpalissader. Fästningen lämnades i princip vidöppen och sårbar. (Wikipedia). Då det yttre försvaret var förstört tvingades svenskarna att omedelbart påbörja provisoriska reparationer av de skadade försvarsverken för att inte bjuda in ryssarna ifall kriget skulle blossa upp igen. Det var direkt efter den här branden som den svenska staten förbjöd trähus i staden. Man ritade upp ett helt nytt, rätvinkligt gatunät och krävde att allt skulle byggas i sten. Detta banade vägen för att Erik Dahlberg under 1680-talet kunde rita om stadens befästnining till det berömda, moderna bastionssystemet. Militärt var allså åren 1657 och 1658 som utgjorde de faktiska striderna under detta kriget. 1659 handlade helt om att överleva och återuppbygga staden. (DIVAportalen). Under 1660 rådde fortfarande det treåriga stillestånd och staden var därför inte utsatt för några militära anfall. Året präglades istället av intensiva diplomatiska förberedelser och ett enormt civilt och logiskt arbete för att säkra stadens fortlevnad efter den katastofala branden året innan. Ryssland var djupt splittrat av sina krig mot Polen, vilket gav den svenska garnisonen i Narva det nödvändiga andrum de behövde för att hålla stånd utan att behöva avvärja nya stormningar. Efter att 1659 års statsbrand helt förstört stadens yttre försvarsverk av trä och jord, arbetade garnisonen under 1660 febrilt med att lappa ihop akuta brister. Man reparerade palissader och jordvallar för att ryssarna inte skulle kunna utnyttja stadens sårbarhet om striderna skulle blossa upp igen. Under 1660 påbörjades de dipolmatiska processer som skulle leda till permanent fred. Den svenske kungen dog i februari 1660, vilket förändade den svenskad utrikespolitiken och ökade viljan att avsluta kriget. Detta banade vägen för Freden i Kadis som undertecknades i juni 1661, vilket pemanent säkrade att staden Narva förblev svenskt. Nu bekräftades de gamla gränserna från freden i Stolbova 1617. Nu påbörjades under 1662 ett intensivt arbete med att rusta upp och inspektera det svenska gränsförsvaret. Narva var den absoluta nyckelpunkten, och det var under den tidiga 1662-perioden som svenskarna började planera de massiva befästningsverk som senare under seklet kom att ritas av Erik Dahlberg. NOT  Trots Narvas strategiska betydlese som gränsfästning mot Ryssland plågades byggnationen ständigt av brist på pengar. Arbetet gick därför långsamt och försvarsverkan förföll succesivt under de kommande decennierna. Det var nu 1661-1662 som Erik Dahlberg besökte Narva. Han gjorde de första skisserna av staden och de första befästningarna, vilket kom att så småningom publiceras i Suecia antiqua et hodiena. 1681 lät man Dahlberg rita helt nya moderna fästningsverk. Det var grunden till det storslagna bastionssystemet (Vicotoria, >Honor och Gloria) som senare kom att spela en avgörande roll under stora nordiska kriget och det berömda Slaget vid Narva. 1682 fattades ett avgörande beslut för Narvas framtida försvarsverk. Dahlberg inspekterade Östersjöprovinserna och dömde helt ut stadens existerande försvar som helt otillräckligt. 1682 fick Dahlbergs kungens godkännande för sina storslagna oh kortsamma ritningar att förvandla staden til en modern, ointaglig bastion. Detta kom att markera startskottet för den gigantiska byggnadsprojekt som kom att prägla staden fram till det Stora nordiska kriget.  Det blev kostsamt och Dahlberg fick hela tiden skriva till Stockholm och be om mera pengar för att hålla igång arbetet. Arbetet med befästningen var i stort sett färdigställt när den ryska armén inledde sin belägring av staden 1700. Det var tack vare de underjordiska gångarna och de tjocka murarna som planderades just runt 1682, som den svenska garnisonen lyckades hålla ut tillräckligt länge för att Karl XII skulle hinna undsätta staden 1700. NOT          

FÖRSVARET AV IVANGOROD - Ivangorods fästning låg precis mittemot Narva slott på andra sidan Narvafloden. När de ryska trupperna under ledning av Ivan Khovansky ryckte fram emot Narva och Ivagorodregionen, organiserade Krister Horn, regionens försvar med hjälp av garnisonstrupperna samt lokalt utskrivnina soldater (däribland många finländare). Slaget vid Ivangorod 1656 - ryssarna genomförde tidigt under kriget anfall och inledande belägring av området ofta kallat slaaget vid Ivangorod eller belägringen av Narva. Ryssarna lyckades slå tillbaka minde svenska detachement på fältet utanför, men tack vare de starka murarna i Ivangorod och Narva förmådde de aldrig storma eller svälta ut själva fästningen. (Wikipedia). Resultatet blev att Krister Holms fasta försvar tvingades den ryska hären att häva belägringarna och dra sig tillbaka. Ivangorod förblev i svenska händer under hela kriget fram tills fredslutet. 

FÖRSVARET AV NÖTEBORG - Fästningen försvarades av kommendant Frans Grave. Den låg strategiskt till där floden Neva rinner ut ur Ladoga. I juni 1656  omringades Nöteborg av en rysk armé under lednign av vojvoden Pyotr Potemkin. Ryssarna blockerade fästningen och använde hundratala mindre flodbåtar (lådjor) på Ladoga  för att skkära av alla förstärkningar. Det starka försvaret; till skillnad från den närbelägna Nyen var Nöteborg en mycket stark och välskött medeltida stenbästing med tjocka murar. Frans Grave och hans underbemannade garnison vägrade att ge upp, brände ner byggnaderna på fastlandet för att försvåra för fienen, och drog sig tillbaka bakom fästningens murar. De lyckades hålla stånd mot ryssarna i flera månader. (Wikipedia). Under sommaren (juli 1656) använde en svensk flottilj under ledningen av riksamiralen Carl Gustaf Wrangel, sjöslaget vid Nöteborg lyckades de svenska fartygen slå tillbaka den ryska båtflotten. (Wikipedia). Ryssarna insåg att fästningen inte gick att storma eller svälta ut, och efter att den ryska huvudarmé tvingades avbryta sin stora belägring av Riga häves även belägringen av Nöteborg helt i november 1656. Fästningen förblev i svenska händer under hela kriget. Frans Grave dog 1656 och Walter von der Pahlen tog över som kommendant för att återuppbygga och förstärka regionens försvar.     

3 JUNI INGERMANLAND 

3 JUNI 1656 - Ingermanland; Ryssarna invaderar Ingermanland den 3 juni 1656, Nyenskans och staden Nyen raseras, i oktober återtar svenskarna Nyenskans, Belägring; 21/8 - 8/10 1656 - Garnisoner i Ingermanland, Narva Frans Knorrings regemente, Ivangorod tre kompanier av överste Nils Bååts regemente, Nöteborg, Kexholm kapten Olof Bengtsson.  (Mankell. s. Anteckingar 125-126). (Carlon s. 31). Vem fanns i garnison? Vad händer sedan??? När finns Johan i Ingermanland och var????

Dorpat; augusti - 23 oktober 1656 Vem fanns i garnison? flytta!!!!!

FÖRSVARET AV KOBRON 1656 - Conbron skansk försvarades med framgång. Eftersom skansen fungerade som en ytterst viktig och strategisk förpost till Riga på den yttre stranden av floden Düna, leddes försvaret av samma övergripande befälhavare som Riga. Simon Grundel-Helmfelt och Magnus Gabriel de la Gardie. Skansens garnison bestod under kriget bland annat av soldater från Östra Viborgs regmente, där cirka 150 man var stationerade direkt i Kobron för att hålla stånd mot fiende. Ryssarna lyckades aldrig inta eller slå ut skansen under detta år. Den stabila försvarsinsatsen hindrade tsarens armé från att skära av staden fullständigt eller utnyttja den strategiska positioen på flodens västra sida.  

FÖRSVARET AV KIRKHOLM - Staden var under kriget en central, men sårbar förpost strax sydost om Riga. Eftersom orten inte fungerade som en permanent storfästning utan snarare som ett strategiskt operationsområde och en skans längst floden Düna sköttes försvaret och operatioera där av den livländska fältarméns rörliga befälhavare. Den som ledde de direkta striderna och återtåget vid Kircholm under det ryska anfallet i augusti 1656 var generalmajor Heirnich von Thurn. När den ryska huvudarme´n under tsar Alexej Michajlovitj tåade mot Riga, skickades en förtrupp på cirka 7.000 man under general Yakov Cherkassky för att säkra flodövergången och skära av staden. von Thurn ledde de svenska styrkorna i området. Hans uppdrag va att fördröja fienden, var för stort för att hålla fast positionen vid Kirchholm. Under de intensiva striderna vid K och det efterföljande återtåget mot Riga (där bland annat en ryttmästare vid namnet Stahl utmärkte sig i strid lyckades svenskarna bromsa ryssarna och göra utfall, men von Thurn stupade tragiskt kort därefte utanför Riga portar. Pricis som för de andra skansarna i området låg det högst strategiska ansvaret för hela Rigas försvarszon hos generalguvernör Magnus Gabriel de la Gardie.    

FÖRSVARET AV EWERT SKANS 1656 - Under den ryska belägringen ingick skansen i det yttre befästningssystemet kring staden. Precis som med de kringliggande försvarsverken Cobran skans och Neumunde leddes de av de la Gardie och Grundel-Helmfelt. Skansen var en mindre skans eller redutt som låg i Rigas omedelbara närhet. Den ingick i den försvarslinje av yttre skansar och befästningar som skulle skydda stadens förstäder och strategiska passager mot fiendens framryckningarr. Garnisonen; försvaret av dessa mindre skansar runt staden bemannades under belägringen av soldater från de svenska och finländska garnisonsregementena. Bland annat deltog trupper från det finländska Åbo läns infanteriregemnete under överste Henrik Stass och östra Viborgs regemente i försvaret av Rigas olika poster. När ryssarna anföll i augusti 1656 tvingades de svenska trupperna efter hårda strider i terrängen där bland annat von Thurn stupade att evakuera de yttersta, svårförsvarade delarna av förstäderna för att koncentrera försvaret till de starkare bärverken och de inre skansarna. Ryssarna lyckades aldrig slå ut eller tränga igenom det samlade skanssystemt runt staden. Genom det hårdnackade försvaret av staden och dess skansar - kombinerade med det berömda svenska utfallet den 2 oktober - tvingade den ryska armén till slut häva hela belägringen och dra sig tillbaka i oktober 1656.   

FÖRSVARET AV DORPAT 1656 - Under den ryska belägringen av staden sommaren och hösten 1656 leddes det svenska försvaret av två nyckelpersoner; Lars Fleming överbeälhavare och vice guvernör i Dorpat och Volmar von Ungern-Sternberg. Dorpat omringades i slutet av juli/början av augusti av en rysk armé på över 10.000 soldater under ledning av den ryske adelsmannen och generalen Aleksej Trubetskoj. Det svenska försvaret var kritiskt underbemannat. Garnisonen bestod enbart av knappt 600 yrkessoldater (huvudsakligen fyra kompanier ur generalmajor Anders Koskulls regemente samt några hundra beväpnade borgare och studenter i Dorpat. Den svenske guvernören i Reval Bengt Horn försökte i hast samla trupper för att undsätta staden, men hans resurser var alldeles för små och undsättnignsförsöket misslyckades. Efter nästan tre månaders isolering, tungt ryskt artilleribombardemang och akut brist på ammunition och proviant insåg Fleming von Ungern att läget var hopplöst. För att rädda garnisonen och civilbefolkningen kapitulerade staden den 23 oktober 1656. Ryssarna höll därefter Dorpat ockuperat fram till freden i Kardisk 1661, då den återlämnades till Sverige.   

FÖRSVARET AV PERNAU 1656 - Staden försvarades av den svenska översten Christopher von Buhrmeister som var stade kommendant mellan 1656 och 1657. Till skillnad mot Dorpat lyckades staden hålla stånd mot ryssarna. Perau var en mycket viktig hanmstad vid Rigabukten. När ryssarna skar av förbindenserna i inlandet blev staden en av de få kvarvarande knutpunkterna där svenskarna kunde landstiga med rupper och ta emot förnödgenheter från Östersjön. Underkrigets första skede 1656 hotade främst ryska strövkårens härjningar i närområdet. Läger förvärrades i slutet av kriget 1657-1658 då även polsk-litauiska trupper gick till attack i Livland och inneslöt fästningen. Generalguvernör samordnade försvaret i regionen och diregerade förstärkningar till Pernau under kavalleriofficerare som Fabian von Aderkas. Försvaret höll ut under hela den svåra perioen, och den 22 januari 1658 genomförde garnisonen ett avgörande lyckosamt utfall från fästningen som slutgilytigt hävde blockaden och tvingade fieden att dra sig tillbaka. Tack vare det stabila ledarskapet och fästningens strategiska läg förblev Pernau i svenska händer under hela kriget fram till freden i Kardis 1661.

FÖRSVARET AV REVAL 1656 - Fästningsstaden var aldrig föremål för någon rysk belägring eller direkt attack under kriget. Försvaret, beredskapen och mobiliseringen i staden och hela provinsen estalnd leddes av Bengt Horn guvernör 1656 och Wilhelm von Ulrich guvernör i Reval delar av 1656. Eftersom denryska huvudarmén under tsar Alexej Michajlovitj valde att lägga sina resuerer på att belägra Riga, samt att en rysk sidokår anföll Dorpat, förblev Reval en trygg och helt orörd svenk bas. Fästningen fundgerade istället som en livsviktigt knutpunkt för att ta emot förstärkningarn från det svenska fastlandet och slussa vidare dem till krigsfronen i söder. (NE). Det var Horn som organiserade provinsens resurser, förstärkte stadens garnison och ledde det dessvärre misslyckade försöktet att skicka undsättningstrupper till det belägrade Dorpat under sensommaren. 

LIVLAND; Magnus Gabriel de la Gardie (f. 1622 d. 1686). Vid sin sida i Livland har de la Gardie generalmajor Simon Grundel Helmfelt (f. 25/9 1617  d. 14 juli 1677 i slaget vid Landskrona). NOT!!! Enligt Claes Göran Isacsson fanns 10.000 soldater i Livland.  (Karl x Gustavs krig!! Claes Göran Isacsson s. x).

Överste Rembert von Funcken med 197 man och 28 beställningsmän i Riga med Kobron, Neumunde, Kirkholm, Kokenhusen, Ewst, Dorpat, Pernau och Reval. (Aktuellt och historiskt - meddelanden från försvarsstabens krigshistoriska avdelning 1958 - Hedman, Johan - Artilleriregemente inför Karl X Gustavs polska krig s. 87). KOLLA MERA!!

FINLAND GUSTAF LEIJONHUFVUD 4.500 SOM VAR BEREDDA ATT ÄVEN FÖRSVARA INGERMANLAND 4.500

FRED; Freden i Kardis mars - 21 juni 1661. 

ARMÉ I LIVLAND - I RIGA FANNS - KAPTEN JACOB VIBORGS REGEMENTE I ÖVERSTE JACOB SCOTTS KOMPANI OCH FÄNRIK BERNHARD VIBORG REGEMENTE I ÖVERSTE FRANCIS JOHNSTONS REGEMENTE I KAPTEN HELMUT HASTFERS KOMPANI - JANUARI - MAJ 1654 

Viborgs regemente var vid den här tiden uppdelad i Viborg östra och Viborg och Viborgs västra. De var bland annat stationerade i Riga. (Mankell, Julius Anteckningar rörande finska arméens och Finlands krigshistoria. Särskildt med afseende på krigen emellan Sverige och Ryssland 1788-1790 samt 1808-1809 del 1  s.124). Både kapten Jacob och fänrik Bernhard tillhörde överste Francis Johnstons regemente men tjänstgjorde i olika kompanier. Omnämns ibland som Frans Jonston!!

KAPTEN JACOB tillhörde Viborgs regemente i överste Francis Johnstons regemente i överste Jacob Scotts kompani. 1654/5. Överste Jacob Scott - för ett värvat regemente till häst och en skvadron dragoner i Livland 15/12 1654. (Elgenstierna VII s. 121). Överste Francis Johnston var förbandschef för Östra Viborgs läns regemente 1657-1656. (Wikipedia). Francis Johnston var skotte och var överste and chief between 1646-1656.  (University of St. Andrews Institution of Schottish Historical Research). (Mankell Anteckningar rörande del 1 s. 531).

FÄNRIK BERNHARD tillhörde även han Viborgs regemente i överste Francis Johnstons regemente men tillhörde kapten Helmut Hastfers kompani. 1654/5.   

Odert Hastfer Viborgs kavalleri (Mankell, Julius Anteckningar rörande finska arméens och Finlands krigshistoria. Särskildt med afseende på krigen emellan Sverige och Ryssland 1788-1790 samt 1808-1809 del 1 s. 526). KOLLA UPP DETTA!!!!

FÖRSLAG ÖVER DEN FINSKA ARMÉN UNDER VÅREN OCH SOMMAREN 1655 ÖSTRA VIBORGS LÄNS REGEMENTE - Förslag över den den finska armén under våren och sommaren 1655; Johnston Östra Viborgs  1.074 1064. 

Större delen av fotfolket förlades i Riga. Förslaget var för Östra Viborgs 814 soldater i garnison i Riga, 150 av Viborgs östra i garnison i Kobron och skvadroner av regementet i Neumünde. (Julius Mankell Anteckningar rörande finska arméen och Finlands krigshistoria. Särskilt med afseende på kriget mellan Sverige och Ryssland 1788-1790 samt 1808-1809/del 1. s.123-124). Viborg östra i både Riga och Kobron (s. 124). 

Västra Nylands regemente Gotthard Vilhelm Budberg 1687-1710. Innan dess var det Filip Sass 1665-1687. (Julius Mankell Anteckningar rörande finska arméen och Finlands krigshistoria. Särskilt med afseende på kriget mellan Sverige och Ryssland 1788-1790 samt 1808-1809/del 1 s. 529).Östra Nyland kom att efter 1662 att gå under Savolaks regemente (s. 530). Savolaks regemente efter 1683 regementschef Joakim Cronman fram till 1703, Gust Ernst DáAlbedyhl fram till 1710, därefter Johan Stiernstråle fram till 1723. (Julius Mankell Anteckningar rörande finska arméen och Finlands krigshistoria. Särskilt med afseende på kriget mellan Sverige och Ryssland 1788-1790 samt 1808-1809/del 1 s. 531). FLYTTA DETTA!!! 

INGERMANLAND  

I början av juni anfölls INGERMANLAND OCH KEXHOLMEN;  generalguvernören Gustaf Evertsson Horn (f. 1614 d. d. 1666.) Han hade tillträtt tjänsten den 2 augusti 1654. (Finlands historia under Karl X Gustafs regering s. 63). 3.420 soldater enligt Karl x Gustavs krig!! Claes Göran Isacsson

Den 5 JUNI NÖTEBORG 1656 - staden blev överrumplad och nedbränd. Större delen av stadens invånare dödades. (Mankell s. 134). Nöteborgs kommendant var major Grove. (Carlon, Manfred. Ryska kriget 1656-1658 s. 133). (Mankell s. 133). 

5 JUNI 1656 - RYSSARNA ANFÖLL NYEN I INGERMANLAND. Invånarna mördades och husen plundarades och brändes ned. Endast en del av befolkningen kunde fly och överlevde på så sätt. Elden tog även en stor del av spannmål och salt. Fästningen erövrades för en kort stund Gustaf Evertsson Horn fick i september 1656 vetskap om fästningen och fann till sin stora förvåning den övergiven. Därefter skonades Nyen ifrån ryska anfall. 1 juni hade fästningen en besättning på 208 man. (Carl v. Bonsdorff (1891) Nyen och Nyenskans - Historisk skildring s. 9-10). 

DORPAT  

DORPAT 28 JUNI 1656 - EN RYSK HÄR INNESLUTET DORPAT

Kommendant Volmar von Ungern och överstebefälhavare Lars Fleming. Garnisonen bestod av 4 kompanier av generalmajor Anders Koskulls regemente. (Carlon, Manfred. Ryska kriget 1656-1658 s. 30) 

3 juli landsteg ryska soldater utanför Kexholmen och började innesluta staden. kapten Bengtson. (Carlon, Manfred. Ryska kriget 1656-1658 s. 134). ????

RIGA  

RYSSARNA INFALL DRABBAR ÄVEN LIVLAND - RYSSARNA BELÄGRAR OCH INTAR - DÜNABURG - 18 JULI - 31 JULI 1656 - (Dünaburg ligger ca 230 km från Riga). Den första ryska attacken riktades mot Dünaburg som försvarades av kommendant Hans Johan Willigman. Mellan 18-31 juli 1656 belägrades och erövrades Dünaburg. Den ryska styrkan bestod av 12.000 man. Överste Villigman kastade sig i lågorna av ett hus. (Mankell, Julius Anteckningar rörande finska arméens och Finlands krigshistoria. Särskildt med afseende på krigen emellan Sverige och Ryssland 1788-1790 samt 1808-1809 del 1  s. 132). "I slutet av juli kom den ryska huvudstyrkan till Dûnaburg som togs med storm, varvid kommendanten överstelöjtnant Willigman kastade sig i lågorna av ett brinnande hus" 

20 juli 1656 - Neuhausen - kommendant Aderkas (Carlon, Manfred. Ryska kriget 1656-1658 s. 50).

14 AUGUSTI 1656  

LIVLAND - STORMNINGEN AV KOKENHUSEN 14 AUGUSTI 1656 

STORMNINGEN AV KOKENHUSEN 14 AUGUSTI 1656 - En större stryka ledd av den ryska tsaren tar först Kockenhusen där man hugger ner större delen av besättningen. Överstelöjtnant Konrad Sperling och 60 soldater försvarade garnisonen i Kokenhusen. (Carlon, Manfred. Ryska kriget 1656-1658 s. 28). Tavastahus Hans Fersen - Garnison i Kockenhusen. Överstelöjtnant Sperling med några kompanier ur Tavastahus regemente förde befälet. Liksom Dorpat togs staden med storm av ryssarna. Därmed drog sig den lilla svenska fältarmén tillbaka till Riga. (Mankell s. 132). 

RIGA - Den 19 augusti 1656 - blir den ryska hären synlig från kyrktornet i Riga och den 21 augusti står tsaren framför staden. Han har själv uppgivit sin styrka till 90.000 man. Staden Rigas försvar bestod av ca 5.000 man varav 2.000 ryttare, 1.800 fotsoldater och resten borgargardet. Riga lyckades ryssarna inte inta staden. Ryssarna led stora förluster och under hösten förstärktes staden med sexton kompanier fotfolk och stora mängder krut. not

Besättningen i Riga utgjordes av 1.800 man fotfolk, 1.500 ryttare, 500 dragoner och 1.500 beväpnade borgare; bland fotfolket fanns 4 kompanier Åbo läns, 4 Björneborg, 4 Nylands västra och 4 Viborgs östra regemente, alla ganska svaga. Under de la Gardie fördes befälet av den tappre arteleriöversten Helmfelt, vilken ledde försvaret med kragt samt orade fienden, som började sina belägringsarbete i själva förstäderna, genom beständiga utfall. Tre veckor efter belägringen började det anlände sjöledes från Preussen en förstärkning av 14 kompanier fotfolk som av fältmarskalk Köningsmark blivit värvade i Bremen och Skottland. (Mankell s. 132).  

BELÄGRINGEN AV RIGA  21 AUGUSTI 1656

http://urn.kb.se/resolve?urn:nbn:se:alvin:portal:record-580962

Överstelöjtnant Francis Johnstons regemente Viborg län. NOT!!! utöka detta!!!! 1654/5

INGERMANLAND 

Fästningen Nyen erövrades för en kort stund Gustaf Evertsson Horn fick i september 1656 vetskap om fästningen och fann till sin stora förvåning den övergiven. Därefter skonades Nyen ifrån ryska anfall. (Carl v. Bonsdorff (1891) Nyen och Nyenskans - Historisk skildring s. 9-10).

5 OKTOBER 1656 - HÄVER DEN RYSKA BELÄGRINGEN AV RIGA 

6 OKTOBER 1656 - HÄVER DEN RYSKA BELÄGRINGEN AV RIGA (Mankell s. 133) - Simon Grundel-Helmfelt och ryttarna generalmajor Heinrich von Thurn 1.500 kavallerister och 500 dragoner. 

12 OKTOBER 1656 KAPITULERAR DORPAT GARNISON - BEFÄLHAVAREN VOLMAR VON UNGERN. Volmar von Ungern och Lars Claesson Fleming och 600 soldater försvarade de staden Dorpat. De anfölls av 15.000 ryssar och lyckades trots detta försvara staden i 11 veckor. (Svenska män och kvinnor: biografisk uppslagsbok II s. 530). Efter kapitulationen fanns bara 140 svenska soldater kvar. (Carlon, Manfred. Ryska kriget 1656-1658 s. 72). 

1657 

1657 ÅRS LANDRULLE - CARLENHOF - RYTTMÄSTARE RICHARD  - I landrullen som förvaras på stadsbibliotekt i Rige tillhörde 1/4 haken Carlenhof i församlingen Roop ryttmästare Richard så länge han var i tjänst. (Hagemeister, Heinrich von (1836). Matterialen zu einer Geschte der Landgüter Livland teil 1 s.96). 

Conrad Borgmästare i Pernau 3 april 1657. (X. sx)

KARL X GUSTAVS FÖRSTA DANSKA KRIG 5 JUNI 1657 - 28 FEBRUARI 1658 - Den danske kungen hade länge legat och funderat på att anfalla Sverige. Missnöjet med freden i Brömsebro 13 augusti 1645 hade växt sig allt starkare. Nu var rätta tillfället - Sveriges armé hade fullt upp att kriga i Polen och Ryssland.  Den 5 juni 1657 förklarade Danmark Sverige krig. Kungen fick underrättelse om den danska krigsförklaringen den 23 juli och beslöt då att bryta upp med en del av sin soldater och bege sig mot Danmark. NOT!! varifrån bröt han upp? Var kungen i Ryssland eller Polen??? Mankell s. 139).

8 juli 1657 SLAGET VID WALK  - SVENSK SEGER  Generalmajor Löwe.

1658 

6 JANUARI 1658 - DEN RYSKA BELÄGRINGEN AV RIGA HÄVS GENOM UTFALL OCH BESEGRANDE AV RYSSARNA I SLAGET VID KOBRON NOT!!! 

Major Heidman med ett par hundra man (Carlon, Manfred. Ryska kriget 1656-1658 s. 54).

I BÖRJAN AV 1658 GJORDE EN RYSK STYRKA ÅTER ETT FIENTLIGT ANFALL I INGERMANLAND OCH NÄRMADE SIG NARVA. (s. 141).  

PROVINSEN INGERMANLAND - Provinsen Ingermanlands försvar bestod i huvdsak av fästningar; Nöteborg, Nyen, Kopoije Jama, Ivangorod, Narva och Waske-Narva. (Öhlander, Carl (1898). Bidrag till kännedom om Ingermanlands historia och förvaltning 1. 1617-1645 s 54). KOMMENDANT NYENSKANS - ABRAHAM ANDERSSON RAHN.  

MARS 1658 - 5000 RYSSAR ANFÖLL INGERMANLAND OCH BLOCKERADE NARVA OCH BELÄGRADE JAMA. Christer Horn lyckades slå ryssarna vid Narva och undsätta Jama. I slutet av mars försökte 2.000 ryska soldater överrumpla och storma Nyenskans men misslyckades. NOT 15 mars blockerades Narva för en tid av ryssarna. NOT! I mitten av mars 1658 närmade sig Khovansky med sina soldater Narva och påbörjade en belägring. När de den 30 mars fick veta att svenskarna besegrat danskarna och de undertecknat ett fredsavtal i Roskilde blev de rädda att svenskarna skulle skicka sina huvudstyrkor mot Ryssland. En formell vapenvila inleddes i början av april 1658. Den 24 april 1658 hävdes den ryska belägringen av Narva. Ryska wikipedia!! Kommendant i Narva Christoffer Kothen. 

I mitten av mars 1658 närmade sig Khovanskys femtusendels avdelning Narva och började sin belägring. Den 30 mars, med en kunglig budbärare, kom beskedet till tsar Conrad von Barner att i februari 1658 besegrade Danmark, den främsta allierade till det ryska imperiet, tvingades stoppa fientligheterna och underteckna ett fredsavtal med Sverige i Roskilde , och att Sverige kunde snart vända tillbaka sina huvudstyrkor mot Ryssland (Maltsev A,N fortsättningen och fullbordnd av det rysk --polska kriet 1658-1667). Dessa nyheter gjorde det möjligt för Gorn och Khovansky att ingå en informell vapenvila i början av april (Kurbatov O.A Rysk-svenska kriget 1656-1658). . I en annan del av konfrontationen, den 30 mars, stormade en avdelning av kapten F. M. Lodyzhensky utan framgång Nien. I mitten av april fick Khovansky ett kungligt dekret för att stoppa fientligheterna, den 22 april förde han förhandlingar med Gorn och två dagar senare hävde han belägringen av Narva. På andra fronter av det rysk-svenska kriget var det meningen att stridigheterna skulle upphöra senast den 21 maj (Kurbatov O.A Rysk-svenska kriget 1656-1658).  RYSKA WIKIPEDIA RYSK-SVENSKA KRIGET 1656-1658).

VAPTENVILA DEN 17 MAJ 1658 

När ryssarna fick veta att det blivit fred med Danmark blev ryssarna även de fredssugna och drog sig ur Ingermanland och slöt VAPENVILA DEN 17 MAJ 1658 (Mankell, Julius Anteckningar rörande finska arméns och Finland.. s. 146-147). Stridigheterna på den baltiska fronten under det ryska kriget är därmed avslutade. Men det fortsätter på den finska. 

22-ÅRIGA JOHAN LÖJTNANT OCH INGENJÖRSOFFICER I INGERMANLAND – 1658 fick Johan lön enligt dokument i Riksarkivet från svenska armén. Lönen bestod av två delar. En gällde hans arbete som löjtnant och den andra hans arbete som ingenjör Johan tjänstgjorde 1658-1661 i Ingermanland. KONTROLLERAD KÄLLA I RA 

https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0066942_00199

5 AUGUSTI 1658 - KARL X GUSTAVS ANDRA DANSKA KRIG - Vill du veta mer om Karl X Gustavs andra danska krig klicka här!

20 DECEMBER 1658 - STILLESTÅNDET I VALIESAR 1658 - TRE-ÅRIGT - Ett stilleståndsavtal mellan Sverige och Ryssland på tre år tecknades den 20 december 1658 i byn Valiesar söder om Narva. I stilleståndsavtalet bestämdes att Ryssland tills vidare skulle behålla sina erövringar; Kockenhusen, Adsel, Dorpat Marienburg och Wask-Narva. (Mankell, Julius Anteckningar rörande finska arméns och Finland.. s. 146-147).  

1659 

KAPTEN JOHAN (f.1636 d.1703). Vad kapten Johan gjorde efter Stilleståndet i Valiesar får man veta i arméns rullor. Han tjänstgjorde från 10 FEBRUARI 1659 i NARVA samt vid fästningen i Reval. Johan hade avancerat till kapten och innehade en tvådelad tjänst som kapten i artilleriet och Ingenjör. (I arméns rullor 59:2) 

Kapten Johan var i februari i Reval med 33 man tillhörde de som inte följde med tåget till Danmark. (Från Wiechel till Bält s 304-305). KOLLA!!!!!

STOR BRAND I NARVA - den 5 JUNI 1659 utbröt en stor brand i Narva. Hela staden förutom borgen och tre hus brann ner. NOT!!

ÖVERSTELÖJTNANT JOHAN I NARVA JULI 1659 - Johan tillhörde 1659 regementsstaben i Narva. 59/5. KONTROLLERA DENNA!!!

21 JUNI 1661 FREDSAVTAL I KARDIS - RYSSLAND SVERIGE - När stilleståndet från 1658 löptes ut tecknades den 21 juni 1661 en slutgiltig fred på godset Kardis i Lais socken i Estland. Där avtalades att Ryssland skulle återställa samtliga erövrade områden till Sverige och därmed blev resultatet i det stora hela en återgång till de gränser som fastställts vid Stolbova 1617. Ryssarna lämnade det territorium de ockuperat, en gränsledning skulle genomföras 1662, frigivande av samtliga fångar utan lösen och ostörd handel skulle råda mellan länderna. (Wikipedia Ryska kriget). Sverige fick större delen av Ingermanland (Nöteborg, Jama, Kopere och Ivangorod) samt Kexholmens län. Vem ska nu försvara Ingermanland????

Nu var äntligen de äntligen fred mellan Sverige och dess fiender Polen, Danmark (1660) och Ryssland.   

EFTER KRIGET; 

1661 Jacob Staels petition till Kung Carl XI 

"Den mest fridfulla, den mäktigaste kung, den nådigaste herre!

Hur min familj, genom det olyckliga Moskvakriget och regeringsskiftet, förlorat alla sina ägodelar, och hur de redan i denna stund måste se att våra utländska egendomar ägs av andra, särskilt egendomen i Pelbag (i vilken min själs farfar) hade en stor shilling i säkerhet, och även tillfångatogs av ryssarna och bortfördes i slaveri. För att återställa vår förstörda förmögenhet har jag, tillsammans med mina bröder (som vi respekterar), alla varit anställda i Ers Kunglig Majestäts militärtjänst från vår ungdom, och fyra av dem har dött inför fiende. Även jag har efter bästa förmåga försökt att vara till nytta för Ers Kungliga Majestät, varigenom jag inte bara.. (Russwurm s. 59-60).

1662 

MAJOR OCH INGENJÖREN JOHAN 1662 – 1662 finns han omnämnd som ingenjör i det av Jacob Stahl uppställda förslaget över fortifikationens personal i Ingermanland. (Munthe, Ludvig W:son (1904-1906). Kongl. Fortifikationens historia. 2, Fortifikationsstaten under Örnehufwudh och Wärnschiöldh 1641-1674. Stockholm: Norstedts s. 405).

KUSIN JOHAN FÅR TJÄNST SOM LÖJTNANT VID FORTIFIKATIONEN 6 FEBRUARI 1662 -1662 ordnade Jacob även en tjänst till sin KUSIN JOHAN som löjtnant inom fortifikationen. Löjtnant Johan hade tjänsten fram till 6 februari 1669. (Munthe, Ludvig W:son (1904-1906). Kongl. Fortifikationens historia. 2, Fortifikationsstaten under Örnehufwudh och Wärnschiöldh 1641-1674. Stockholm: Norstedts s. 533). Detta bör vara Hans/Johan II!!!!

16 SEPTEMBER 1667 - JOHANS TOMT I NARVA -  "Vi Carl förklarar av nåd och nåd, och med hänsyn till den goda och lojala tjänst som vår trogne tjänare och artillerimajor, vår käre, ädle och manlige Johann Stahl, har visat och givit oss och svenska kronan... ge honom makten att för alltid äga, gåvo och ge honom hus och tomt på Ivangorod-sidan av Narva...Likaså beviljar och ger vi honom, major Stahl nådigt ett annat öde hus i  Narva, mitt emot borgmästare Schwarz hus, vilket, enligt han upplysning, tillhör oss och kronan ....."/Hedvig Eleonora (Russwurm s. 65). 

GARNISONEN I RIGA; Garnisonen i Riga, Riga slott och Neumünde. Enligt Laidre. Ur uppgifter rörande svenska krigsmakten... Stadt 2.198 i 16 coys, slottet 300 man i 2 coys, Neumünde 832 i 7 coys, Rochenh (en av förorterna?) 289 i 3 coys. Totalt runt 3.600 i 28 coys. 

AUGUSTI 1656 

Åbo läns regemente överste Henrik von Sass Ståthållare på Nöteborg från 30 maj 1655 - 6 kompani Walter von der Pahlen kommendant i Nöteborg.

Tavastahus Hans Fersen - Garnison i Kockenhusen  (Berndt Mellin chef)

Savolax Bernhard von Gerdten 4 kompani 

Björneborg Johan Pleutner 6 kompani

Viborg överste Francis Johnson 6 kompani - Förlagda i Riga, Kobron, Neumünde.  (Östra Viborg enligt Mankell s. 531).

Fältmarskalk G.A Lewenhaupt 4 kompani

FINSKA REGEMENTEN 1658 - I början av 1658 befinner sig de finska trupperna i Östersjöprovinserna;

I Reval låg fyra kompanier österbottningar och 4 Savolaksare.

I Pernau låg 2 kompanier Viborg västra.

I Riga 4 kompanier Österbottningar och 4 Nylands västra samt Neümunde 4 kompanier.   

TRYCKTA KÄLLOR; 

Carl v. Bonsdorff (1891) Nyen och Nyenskans - Historisk skildring

Carlon, Manfred (1903) Ryska kriget 1656-1658

Hagemeister, Heinrich von (1836). Matterialen zu einer Geschte der Landgüter Livland teil 1

Mankell, Julius (1870) Anteckningar rörande finska arméens och Finlands krigshistoria. Särskildt med afseende på krigen emellan Sverige och Ryssland 1788-1790 samt 1808-1809 del 1 

Pufendorf, Samuel von (1915). Friherre Samuel von Pufendorfs sju böcker om konung Carl X Gustafs bragder 3.

Russwurm, Carl (18779) Nachrichten über das adeliche und freiherrliche Geschlechte Stael von Holstein: estländischer Linie.

Starbäck, Carl Georg, Bäckström, Per Olof Berättelser ur svenska historien/Sjätte delen s. 133-142)

Öhlander, Carl (1898). Bidrag till kännedom om Ingermanlands historia och förvaltning 1. 1617-1645

DAGBOK; 

Schröder, Gerhard. (1657) Gründliche und wahrhaftige relation von der Belagerung der Königl. Stadt Riega in Liefland wie und welcher gestalt Selbige von dem gruusamen Feinde dem Moszkowiter dem 22sten Augusti Anno 1656 angefangen, und anno 1656 Angefangen. 

OTRYCKT KÄLLA; Krigsarkivet - améns rulllor; 1629-1721  

Den 7 SEPTEMBER " Towards evening, Major Clauß Kenßmanu and Captain Reichart Stahl, with about 180 horses and 60 foot soldiers, went out to the Sandpforten, which then attacked the enemy in the forecourt.For they not only drove him back from his troops, but also captured most of them and got the most important Contabel captured. Captain Stahl also nailed two heavy pieces with his own hand. In this incident, the aforementioned Captain Stahl proved to be a courageous Genevan soldier and a good comrade. Pensioners gladly» ftn / nnd in many occasions themselves rnl'mltcli gc> need burdens/ remained/ nnd Captain Wett. berg/et» reiolvirter Cavalier/ of the HeruiGra. ftn Pontus Friedrich's de la Gardie Regiment/ ge￾qnetzfchet/ also died of it straight away / Coruet Sehlman captured/ and about 4th or 6th. Reutet remained/since the enemy, however, over you. einaebüf» fet; Captain Cnrssel, before the next incident (I also held it well), stabbed his horse with a pole under its body at the battery, and also a lieutenant from the Lautt. ,fassen/ Rahmens Banko/ at the battery with the ,Ladcfcha, was struck down. (Schröder, Gerhard. S. 26-27).