Det första Bremen-svenska kriget (svenska: Första bremiska kriget) var en militär konflikt mellan kungariket Sverige och hansastaden Bremen år 1654. Den utkämpades om överhöghet inom hertigdömet Bremen-Verdens territorium och om Bremens status som en fri kejserlig stad.
FÖRHISTORIA - fter att i stort sett ha överlevt oskadda under trettioåriga kriget befann sig Bremen i en svår ekonomisk och politisk situation i mitten av 1600-talet. Å ena sidan lade Elsfleth Weser-tull, som togs ut av grevskapet Oldenburg, en avsevärd belastning på Bremens ekonomi; å andra sidan försatte Sveriges maktambitioner, som hade kontrollerat det tidigare ärkebiskopsdömet Bremens territorium sedan 1644, staden i en prekär position. Inte heller Westfaliska fredsfördragen 1648 gav klarhet. Även om de officiellt utsåg det tidigare ärkebiskopsdömets och prinsbiskopsdömets territorier till hertigdömet Bremen-Verden,
[…] Genom detta fördrag, med hela kejsardömets samtycke, överför kejsaren till den högst berömda drottningen, hennes arvingar och efterträdare, kungarna och kungariket Sverige ärkebiskopsdömet Bremen, biskopsdömet Verden och amtet Wildeshausen som ett permanent och omedelbart kejserligt förlän, med det traditionella vapenskölden under titeln hertigdöme och med alla de rättigheter som tillhörde de sista ärkebiskoparna av Bremen över kapitlet och stiftet Hamburg […].” [1]
Å andra sidan föreskrev avtalet att Bremen skulle bibehålla status quo: "Staden Bremen, med sitt territorium och sina undersåtar, ska lämnas helt intakt i sin nuvarande rättsliga status, sin frihet, sina rättigheter och privilegier i andliga och världsliga angelägenheter. Om emellertid en tvist uppstår nu eller i framtiden mellan den och biskopsdömet eller [nuvarande] hertigdömet eller kapitlen, ska denna antingen lösas i godo eller avgöras av domstol, men under tiden ska varje part behålla den besittning den innehar." [2]
Dessa avsnitt tolkades senare av både Sverige och Bremen för att passa deras egna intressen. Bremen vägrade att avstå suveräniteten över stadens territorier som ingick i hertigdömet – såsom distriktet Bederkesa och socken Lehe – till Sverige. Sverige ville å sin sida ta staden under sin kontroll och vägrade att erkänna Bremens kejserliga omedelbarhet, vilket hade bekräftats av kejsar Ferdinand III i Linzstadgan från 1646.
Denna situation ledde till växande spänningar mellan de två partierna, vilka inte kunde lösas ens genom förhandlingar i Stade, det administrativa centrumet för hertigdömet Bremen-Verden. När Bremen kallades till den kejserliga riksdagen i Regensburg 1653 protesterade Sverige och ockuperade, genom generalguvernör Hans Christoph von Königsmarck, en stor del av Bremens territorier, inklusive Lehe, Vegesack, Blumenthal och Neuenkirchen. I ett flertal polemiska skrifter försvarade Bremens syndik Johann Wachmann den yngre och de svenska sändebuden Friedrich Bohle och Matthias Biorensclau därefter båda partiernas ståndpunkter och anspråk inför den kejserliga riksdagen, [3] tills det kejserliga riksdagsrådet, i ett yttrande avgivet den 20 januari 1654, bekräftade Bremens rätt till en plats och rösträtt i den kejserliga riksdagen, ett beslut som inte accepterades av Sverige. [4]
KRIGET - När Bremens medborgare den 11 mars 1654 av en slump fick tag på ett brev som avslöjade den förestående ockupationen av staden Burg nära Vegesack av svenska trupper, befäste rådet denna viktiga position vid Lesum-övergången med en skans. Den 30 mars korsade Königsmarck Lesum med svenska trupper och anföll Burg-skansen, som försvarades av 130 man under löjtnant Paul Lindhövel. Följande dag beslutade rådet att skicka en styrka för att avlasta den belägrade positionen, bestående av fyra kompanier reguljära soldater, fyra kompanier borgare, ett gevärskompani på 220 man och 500 man från förorterna. Tillbakadragandet av överste Gerhards enheter från Keller-befästningarna sköts upp till kvällen – en försening som senare skylldes på borgmästare Statius Speckhan och gevärskompaniet – vilket gav svenskarna tid att etablera en position på en ås nära Gröpelingen och tvinga de framryckande trupperna att retirera. Bremens styrkor översvämmade sedan Wallerfeld – ett område med betesmarker och ängar mellan byn Walle och staden – för att hindra svenskarnas framryckning mot Bremen. Kort därefter, den 2 april, tvingades garnisonen vid befästningen Burger Schanze att ge upp men fick dra sig tillbaka till Bremen.
Bremens råd förstärkte därefter sina trupper med ytterligare 3 000 infanteri- och kavallerisoldater och skickade rådmannen Simon Anton Erp von Brockhausen till de angränsande furstendömena för att samla stöd för staden. Samtidigt stärkte Bremen sin position vid floden Ochtum genom att bygga en skans vid vakttornet och skapa ett fritt eldfält framför stadens vallar för bättre försvar mot en potentiell svensk attack. Königsmarck lät för sin del utöka den erövrade Burg-skansen och bygga en andra ringmur runt befästningen. Samtidigt försökte sändebud från Hamburg och Lübeck medla mellan de stridande parterna, men inledningsvis utan framgång. Den 19 april erhöll Bremen ett kejserligt dekret – Mandata avocatoria et inhibitoria – som förbjöd hertigdömet Bremens ständer att vidta åtgärder mot staden Bremen.
I början av maj 1654 anföll svenskarna Bremens enklav Bederkesa. Den lilla garnisonen på endast 40 man som var stationerad i slottet där tvingades kapitulera den 8 maj 1654, men beviljades säker passage. Samtidigt invaderade Bremens trupper det svenska distriktet Achim, där de tillfångatog hästar och tog fångar. Vid floden Wümme erövrade Bremens trupper även svenska skepp som fraktade proviant, krut och muskötkulor. Königsmarck lät sedan stoppa och fängsla de retirerande Bremens soldaterna från Bederkesa nära Burg. Den 18 maj 1654 plundrade Bremens kavalleri distriktet Thedinghausen. Den 30 maj följde ytterligare en räd mot Achim. Svenskt kavalleri gick sedan in i Bremens territorium och inledde en skärmytsling vid stentornet på Dobben, den yttre försvarsvall öster om staden.
Sommaren 1654 - Den 14 juni marscherade en stor kontingent från Bremen för att återta Burger Schanze (Burgerskyttegraven). Det är betydelsefullt att trupperna bar en banderoll föreställande Roland, åtföljd av mottot "Antiqua Libertas" ("Gammal frihet"), eftersom stadsfullmäktige såg konflikten med Sverige som en kamp för att bevara stadens självständighet. Bremens infanteri avancerade norrut längs floden Wesers vänstra strand och korsade vid Lankenau, medan kavalleriet, tillsammans med åtta kompanier av medborgare och artilleri, ryckte fram på högra stranden. En omedelbar attack mot skyttegraven följde, vilket resulterade i att 17 försvarare och deras befälhavare, samt 20 angripare dog. Under natten kapitulerade de återstående 93 svenska soldaterna. Några dagar senare återtog även Bremens styrkor Vegesack och tog 83 fångar.
I juli fortsatte Bremens trupper sina operationer och marscherade under Gerhard vor dem Keller med 600 man, tre kavallerikompanier och två kanoner till Verden, där de intog staden efter en kort skärmytsling. I mitten av juli seglade en Bremens kontingent på cirka 1 000 man nerför floden Weser, invaderade Würstenland och pressade invånarna på bidrag. Dessutom tillfångatogs den svenske fogden i Lehe, Johann Eden.
I slutet av juli marscherade de bremenska trupperna, med nästan 500 kavallerier och infanterister under kapten Lindhövel, återigen mot Thedinghausen och intog slottet där. Befälhavare Grothausen och den svenska garnisonen beviljades säker passage. Samtidigt hade Königsmarck samlat 1 700 man under Carl Gustav Wrangel nära Verden för att fånga de retirerande bremenska styrkorna. Även om nyheten om den snabbt annalkande stora svenska kontingenten nådde de bremenska trupperna, försenades deras tillbakadragande eftersom infanteristerna inte var villiga att överge sitt erövrade territorium. Således lyckades det svenska kavalleriet komma ikapp de bremenska trupperna vid floden Weser. Medan kavalleriet fortsatte sin reträtt omringades infanteriet vid Boller Holze och inledde en hård strid med de svenska trupperna, under vilken 100 bremenska soldater och 160 svenskar dödades. Dessutom skadades de bremenska officerarna Lindhövel och Braun Brauer dödligt, liksom den svenske översten Versen och major Breda. Endast ett fåtal bremenska soldater lyckades fly; resten av enheten tillfångatogs. [5]
Den 13 augusti inledde svenska trupper ytterligare en attack mot Burger Schanze (Burger-skyttegraven), försvarad av 400 man under kommendör Blazer, och bombarderade positionen från Marßel. Samtidigt ägde skärmytslingar rum i Vegesack mellan Bremens skepp och svenska dragoner som hade ockuperat Havenhaus (hamnhuset). Svenskarna erövrade också flera Bremens skepp på floderna Weser och Ochtum. För att kringgå den omtvistade Burger Schanze avancerade svenskarna trupper via Lilienthal, Borgfeld och Schwachhausen till Bürgerweide (medborgarnas betesmark) och invaderade Wallerfeld. Nära Gröpelingen inträffade skärmytslingar med Bremens kavalleri, under vilka en kusin till Königsmarck – en svensk officer – dödades. Svenskarna plundrade sedan byn Walle.
Hösten 1654 - Den 5 september 1654 tvingades slutligen Bremens styrkor kapitulera vid Burger Schanze och överge fästningen för gott. När nyheten om detta nådde Bremen började rykten cirkulera om att svenskarna redan var vid stadens portar. Detta ledde till upplopp, vilket ledde till att borgmästare Statius Speckhan tvingades avgå, eftersom han misstänktes för att nu räkna med en svensk seger. [6] I allt högre grad befann sig dock Sverige också i en svår diplomatisk situation, eftersom de andra nordtyska staterna var oroade över det mäktiga kungarikets överdrivna närvaro i deras grannskap.
SLUTET PÅ KRIGET - Den 15 september 1654 slöts ett vapenstillestånd, vilket efter förhandlingar mellan den svenske sändebudet Schering Rosenhane och Bremens befullmäktigede Johann Wachmann formaliserades den 28 november med det första fördraget i Stade. Sverige fick därmed suveränitet över Bederkesa och Lehe, samt över Burger Schanze (en befäst position); Vegesack och Blumenthal stannade kvar hos Bremen. Dessutom gick Bremen med på att betala 12 000 daler för de svenska truppernas tillbakadragande och att svära trohet till kungariket Sverige. Frågan om stadens status som kejserlig egendom förblev dock olöst, vilket slutligen ledde till det andra Bremen-svenska kriget 1666.
BAKGRUNDEN TILL FÖRSTA BREMISKA KRIGET MELLAN SVERIGE OCH STADEN BREMEN Sverige hade genom Westfaliska freden 1648 fått provinsen Bremen-Verden men inte staden Bremen.
WESTFALISKA FREDEN 24 OKTOBER 1648 - 30-ÅRIGA KRIGET SLUT
WESTFALISKA FREDEN 24 OKTOBER 1648 - 30-ÅRIGA KRIGET SLUT - Sverige fick som ersättning för sina insatser landområden i norra Tyskland. Ferdinand III (kejsare i det tysk-romerska riket) förlorade Bremen-Verden, Wismar och Vorpommern till Sverige som stationerade värvade trupper i provinserna vilket gjorde att kunde agera snabbt vid en krigssituation. Vorpommern kom att kallas Svenska Pommern och omfattade städerna Stettin, Stralsund och Greifswald. Städerna Stettin, Gollnow och Damm ligger vid mynningen av floden Oder och gav vid den här tiden viktiga tullinkomster. Freden gav även Sverige såsom ”riksstånd” att bli medlemmar i det Tyska riket. (Larsson, Olle & Marklund, Andreas (2012). Svensk historia. Lund: Historiska media s. 94-95). "Regeringens säte var Stettin, Pommerns äldsta och förnämaste stad de gamla hertigarnas residens. Under svenska tiden förvanlades Stettin till en stark fästning och var Sveriges viktigaste vapenplats i Tyskland." Bland de övriga viktiga fästningarna var Stralsund även den en viktig försvarastad. (s. 12) Hertigdömet Bremen och furstedömet Verden Guvenörens säte var Stadt. I staden fanns även här en fästning. (NOT!!).
Preussen tillhörde Sverige och hade en svensk generalguvernör och var en del av det svenska riket efter Westfaliska freden 1648. NOT!!
Ferdinand III, Holy Roman Emperor " Within the empire, Sweden received Rügen and Western Pomerania, as well as the bishoprics of Bremen-Verden and the city of Wismar, as Imperial fiefs."
DROTTNING KRISTINA KUNDE NU KALLA SIG "Jag Christina med Guds Nåd Sveriges Göthes och Wendes Drottning, Storfurstinna till Finland, Hertiginna uti Estland, Kurland, Brehmen, Verden, Stettin, Pommern, Cassuben och Wenden, Furstinna till Rügen, Frun över Ingermanland och Wissmar.
"Genom Westfaliska freden hade Ferdinand III (kejsare i det tysk-romerska riket) förlorat Bremen-Verden, Wismar och Vorpommern till Sverige som nu stationerade värvade trupper i provinserna vilket gjorde att kunde agera snabbt vid en krigssituation. Vorpommern kom att kallas Svenska Pommern och omfattade städerna Stettin, Stralsund och Greifswald. (Larsson, Olle & Marklund, Andreas (2012). Svensk historia. Lund: Historiska media s. 94-95). "Regeringens säte var Stettin, Pommerns äldsta och förnämaste stad de gamla hertigarnas residens. Under svenska tiden förvanlades Stettin till en stark fästning och var Sveriges viktigaste vapenplats i Tyskland." Bland de övriga viktiga fästningarna var Stralsund även den en viktig försvarastad. (s. 12) Hertigdömet Bremen och furstedömet Verden Guvenörens säte var Stadt. I staden fanns även här en fästning. (NOT!!).
FÖRSVARET AV DE SVENSKA PROVINSERNA I NORRA TYSKLAND EFTER WESTFALISKA FREDEN - Brehmen, Verden, Stettin, Pommern. "När Westfaliska freden gjorde slut på det trettioåren av krig i Tyskland omfattade de svenska styrkorna på tysk mark runt 63700 man". Ericson Wolke, Lars (2023). Nationens avskum, militärens elit: myt och sanning om de värvade soldaterna i Sverige. Första utgåvan Stockholm: Natur & kultur, Stockholm. s. 26). De är bland soldaterna som värvades för att skydda de nya provinserna; Bremen, Verden och och Vorpommern (Svenska Pommern) som jag först hittade spår av fänrik Wilhelm Stahl, kapten Hildebrand och fänrik Wilhelm Friedrich Stael von Holstein och. Wilhelm och Hildebrand är söner till Mattias men vem är fänrik Wilhelm Friedrich Stael von Holstein? Lärde de känna varandra? Jag kommer så småningom till de.
FÄNRIK WILHELM STAHL (f. x d. x) MAJ 1650 – BREMEN VERDEN - En av de värvade soldat i överste Wilhelm Forbes regemente i överstelöjtnant Bengt von Horns kompani var fänrik Wilhelm Stahl (Eftersom en soldat måste fyllt 15 betyder det att Wilhelm troligen är född 1635). Wilhelm tillhörde överstelöjtnant Bengt von Horns kompani i Bremen Verden. 1650/12 - referenskod SE/KrA/0022/1650/12 bild 101 s. 92 .Wilhelm tillhörde juni till augusti Wilhelm Forbes regement i överstelöjtnant Bengt von Horns kompani 1650/12. I samma regemente och kompani fanns i JUNI-AUGUSTI
JUNI 1650 – FÄNRIK WILHELM FRIEDRICH STAEL VON HOLSTEIN - Även han tillhörde överste Wilhelm Forbes regemente i Bremen Verden i överstelöjtnant Bengt Horns kompani i överste. 1650/12 referenskod SE/KrA/0022/1650/12 bild 127 sidan 118. Wilhelm Friedrich kom när Polska kriget bröt ut 1655 lämna Bremen och marschera mot Polen. Även Wilhelm kom att delta i det Polska kriget. KOLLA DETTA!!!! FLYTTA UPP!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
FÄNRIK WILHELM FRIEDRICH STAEL VON HOLSTEIN (f. x d. efter 1658) från den tyska grenen Berensterz und Saal av släkten Staël von Holstein. (Fahne s. 234). De var alltså 1650 i Bremen som soldaterna Stahl träffade en medlem ur den tyska släkten Staël von Holstein. Wilhelm Friedrich hade en bror Andreas som båda dog utan söner som kunde ärva Berensterz. (Fahne s. 234). Wilhelm Forbes och hans regemente var stationerade i fortifikationen i Burg (idag en förort til Bremen).
Överste Wilhelm Forbes (f. 2/2 1614 i Aberdeenshire d. 14/6 1654) under första Bremeiska kriget när han försvarade fästningen Burg mot styrkor från staden Bremen). Han var son till Arthur den 9/10 earlen av Forbes och dennes hustru Jean och hade i oktober 1649 fått i order av Carl Gustav Wrangel att gå till Bremen. Överste Forbes hade det året fått en pension på 1.000 riksdaler per år och tog över fortifikationen i Burg (idag en förort til Bremen) i Bremen Verden. Fortifikationen kom att vara strategiskt viktig i det Bremiska kriget 1654 när Forbes ansvarade det tillsammans med 500 soldater. (University of St Andrews Institute of Scottish Historical Resarse databas.)
Överstelöjtnant Bengt Horn - (f. 10/11 1623 i Vikhus d. 7/2 1678 i Riga). Han tjänstgjorde som överstelöjtnant vid Blå regementet från 1648. Horn var 1648 major vid Gustav Otto Stenbocks regemente. Han avancerade samma år till överstelöjtnant där. Horn tjänstgjorde 1650 kommendant på fästningarna Otterberg och Vechta. (Svenskt biografiskt lexikon - Riksarkivet (finns på nätet) och Wikipedia.
2 AUGUSTI - OKTOBER 1650 LÖJTNANT WILHELM STAHL - ÖVERSTE NIKLAS DANKWART-LILIESTRÖMS VÄRVADE INFANTERIREGEMENTE I KAPTEN KARL VON ARENSDORFFS KOMPANI I POMMERN.
JUNI 1650 – FÄNRIK WILHELM FRIEDRICH STAEL VON HOLSTEIN - Även han tillhörde överste Wilhelm Forbes regemente i Bremen Verden i överstelöjtnant Bengt Horns kompani i överste. 1650/12 referenskod SE/KrA/0022/1650/12 bild 127 sidan 118. Wilhelm Friedrich kom när Polska kriget bröt ut 1655 lämna Bremen och marschera mot Polen. Även Wilhelm kom att delta i det Polska kriget. KOLLA DETTA!!!! FLYTTA UPP!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
KAPTEN HILDEBRAND AUGUSTI 1650 KAPTEN HILDEBRAND HADE ETT EGET KOMPANI I ÖVERSTE NIKLAS DANKWART LILIESTRÖMS REGEMENTE I DEMMIN. 1650/9 (s. 78). bild 87
SEPTEMBER 1650 - KAPTEN HILDEBRAND STAHL KOMPANI I ÖVERSTE FRIEDRICH VON DER WIEDS VÄRVADE INFANTERIREGEMENTE - I GARNISON I GREIFSWALD I POMMERN 1650/9 -. Hildebrand är då 28 år. (s. 155) bild 172.
SEPTEMBER - 10 OKTOBER 1650 - LÖJTNANT WILHELM STAHL i Greifwald den svenska provinsen Pommern. I överste Freidrich von der Wieds värvade infanteriregemente i kapten Johan Hamiltons kompani. 1650/9. I samma kompani fanns även FÄNRIK WILHELM FRIEDRICH STAËL VON HOLSTEIN.KOLLA!!
BREMISKA KRIGET - ORSAKEN TILL KRIGET - FÖRSTA BREMISKA KRIGET 1653 - 1654 datum saknas!!!!!!!!
Sverige startade då ett krig för att få den fria riksstaden Bremen. Befälhavare för de svenska trupperna var Hans Christoff Köningsmarck (f. 12/12 1605 d. 20 februari 1663 i Stockholm). Han var generalmajor och guvernör över Bremen-Verden. (Lundqvist, Karl Gustaf (1893). Sveriges krig med staden Bremen och politik i samband därmed åren 1665-1666 s. 1-4). Bland soldaterna som var stationerad i den svenska provinsen Bremen-Verden sedan 1652 i överste Wilhelm Forbes regemente i överstlöjtnant Bengt von Horns kompani återfinns två intressanta personer; Fänrik Wilhelm Stahl (f. någon gång mellan 1622/1627 d.14 oktober 1673 i Wismar) och fänrik Wilhelm Friedrich Staël von Holstein.
BREMEN VERDEN 1652
LÖJTNANT WILHELM FREDRIK STAËL VON HOLSTEIN OCH LÖJTNANT JACOB STAHL I BREMEN VERDEN JUNI-JULI 1652 - Löjtnant Wilhelm Fredrik tillhörde överste Wilhelm Forbes värvad infanteriregemente (1652/8) Löjtnant Jacob tillhörde överstelöjtnant Bengt von Horns vävade infanteriregemente i juni-juli 1652. (1652/8). Man kan undra om det var det här mötet mellan löjtnant Jacob Stahl och löjtnant Wilhelm Friedrich Staël von Holstein som gav Jacob idén att ansöka om svenskt adelskap? KOLLA NÄRMARE PÅ SIDAN!!!
Wilhelm Stahl var 1652 löjtnant till fots i Bremen-Verden och tillhörde överste Wilhelm Forbes regemente (1652/8). Efter kriget kom han 1655 värvas till lantgreve Fredrik von Hessen-Homburgs rytteriregemente. Regementet bröt 17/5 1655 upp från Bremen Verden och påbörjade turen mot Polen. ( Carlbom s. 164-165). Kom Wilhelm därför att strida i Polska kriget???
FÖRSTA BREMISKA KRIGET 1653 - 1654
Jacob Stahl (f. 1628 d. x). löjtnant i överstelöjtnant Bengt von Horns värvade infanteriregemente i 1652 Bremen Verden (1652/8). I överstelöjtnant Bengt Horns värvade infanteriregemente i Thomas von Gerstenbergs kompani i garnison i Bremen Verden 1652/8. Finns mycket mer om honom att dyka djupare ner i!! Var han i Bremen 1654 och fortsatte han sedan i kriget i Polen???
KRIGET 11 MARS 1654
BREVET - När invånarna i Bremen av misstag den 11 mars 1654 fick tag på ett brev som avslöjade den förestående erövringen av staden Burg nära Vegesack av svenska trupper, befäste rådet denna viktiga position vid Lesum-övergången med en skans. Den 30 mars korsade Königsmarck sedan Lesum med svenska trupper och anföll Burg-skansen, som försvarades av 130 man under löjtnant Paul Lindhöve...
(Peter Koster: Chronicle of the Imperial Free and Hanseatic City of Bremen 1600–1700 . Edition Temmen, Bremen 2004, p. 146.)
KRIGETS FÖRLOPP I slutet av mars 1654 beordrade drottning Kristina generalmajor Hans Christoff Köningsmark som var guvernör i området att besätta orten Burg nära Bremen. När Kristina abdikerade och Karl X Gustav ville få ett snabbt slut på konflikten. Köningsmark hade 1653 bett drottning Kristina att få bygga ett antal kraftiga skansar nära staden. Han gjorde det och bremenborna fick reda på det och skyndade sig snabbt att själva bygga en skans på den av svenskarna planerade platsen. I skansken lade de in en stark besättning och ett flertal kanoner. Köningsmark blev förbannad och belägrade skansen och utsatte den för kraftig kanoneld under en längre tid. Den 2 april 1654 kapitulerade skansen. Köningsmark lät då bygga ytterligare några skansar. Svenska trupper i nordvästra Tyskland samlades under våren runt staden Stadt beredda att angripa Bremen. ....NOT!!!...
BEFÄLHAVARE - Den svenska befälhavaren för de svenska trupperna var guvernör Hans Christoff Köningsmarck som hade en styrka på 3.500 man.
FÄSTNINGEN BURG - I slutet av mars 1654 beordrade drottning Kristina Hans Christoff Köningsmarck och hans soldater att besätta Burg i närheten av Bremen. Köningsmarck och hans soldater planerade att byggde en skansk norr om Bremen vid Burg på floden Wesers östra sidan. Därifrån skulle de kunna behärska alla transporter från Nordsjön till staden. Invånarna fick vetskap om planen och skyndade sig snabbt att själva bygga en skans på platsen där svenskarna tänkte bygga sin. I skansen lade de in en stark besättning och ett flertal kanoner. Nu blev Köningsmarck arg och belägrade skansen och utsatte den för kraftig kanoneld under en längre tid. Den 2 april kapitulerade skansen. Köningsmarck lät nu bygga skansar utefter Weser för at kunna kontrollera seglationen.
De svenska trupperna i nordvästra Tyskland samlades under våren runt Stadt och beredde sig för att anfalla Bremen. Men i Bremen var mobiliseringen snabbt igång och snart hade försvaret i Bremen bestående av 3.500 soldater.
De anföll natten den 14 juli den svenska skansken vid Burg och tog totalt 20 kanoner. Svenskarna beslöt att hämnas och skaffade förstärkning från Sverige. En trupp på 1.500 soldater skeppades över till Tyskland. Från Pommern drogs ytterligare soldater och i mitten av augusti tågade 3.000 svenska infanterister och 500 ryttare mot Burg. Framme vid skansken anföll svenskarna och besättningen tvingades kapitulera den 5 september. Vid samma tid hade huvuddelen av den svenska armén inringat Bremen och var beredda att anfalla staden då borgarna gav upp. (Wikipedia Första Bremiska kriget).
6 JUNI 1654 - DROTTNING KRISTINA AVSÄGER SIG DEN SVENSKA KRONAN. (Den svenska historien 6 s. 203). KARL X GUSTAV TILLTRÄDDE SOM SVENSK KUNG - Nu kommer oroande rapporter om ryska planer mot de baltiska provinserna och rykten om att den polske kungen fått stöd av Ryssland. På sommaren 1654 befaller den nytillträdde kungen förstärkning av försvaret i de baltiska provinserna. (Den svenska historien 7 s.10).
14 JUNI 1654 - BELÄGRINGEN AV FÄSTNINGEN BURG - Överste Forbes dog under belägringen. (Pufendorf I s. 13). Fästningen Burg försvarades av Överste Wilhelm Forbes och hans soldater.
SLUTET
FREDEN 28 NOVEMBER 1654 - FÖRSTA BREMISKA KRIGET SLUTADE DEN 28 NOVEMBER 1654 MED ÖVERENSKOMMELSEN I STADEN SPADE - Sverige fick inte staden Bremen. (Lundqvist, Karl Gustaf (1893). Sveriges krig med staden Bremen och politik i samband därmed åren 1665-1666 s. 4).
TRYCKTA KÄLLOR
Lundqvist, Karl Gustaf (1893). Sveriges krig med staden Bremen och politik i samband därmed åren 1665-1666. s. 3-4 (Runeberg.org).
Den svenska historien 7
(Wikipedia Första Bremiska kriget).
ARMENS RULLOR;