"Kriget mellan den svenske kungen Gustav II Adolf och hans kusin den polske kungen Sigismund, som inte bara handlade om Preussen och Baltikum utan också om vem som hade rätt att inneha den svenska kronan, fördes inledningsvis i Livland men förflyttades sommaren 1626 till Preussen. Den svenska invasionskuppen tog polackerna med överraskning, varför de tvingades på defensiven överallt. Svenskarna hade stora framgångar och erövrade sjutton städer – men inte Danzig, den viktigaste staden i regionen. Sigismunds försök att betvinga Gustav Adolf i det utdragna slaget vid Gniew misslyckades. Men sedan vände krigslyckan, alldeles som frågeställaren tycks ana. På hösten 1626 stärktes den polska sidan sedan ansvaret för krigsansträngningarna överlämnats till den duglige hetman Stanisław Koniecpolski. Genom att använda sina små, rörliga förband till att slå till mot svenskarnas försörjnings- och kommunikationslinjer bromsade Koniecpolski den svenska framryckningen. Motoffensiven fortsatte på våren och sommaren 1627. De svenska positionerna försvagades också genom den lilla men effektiva polska flottans operationer på Östersjön. På hösten 1627 besegrade polackerna den svenska flottan i farvattnen vid Danzig. 1628 svängde krigslyckan igen, men eftersom ingendera sidan ville riskera sina soldater i större fältslag utan föredrog att manövrera försiktigt från fältläger (där epidemierna skördade betydligt fler offer än de regelrätta striderna) kunde inte svenskarna tvinga fram ett avgörande. I början av 1629 vann Sverige en stor seger vid Górzno, vilket fick de hårt trängda polackerna att be den tysk-romerske kejsaren om hjälp. Den kejserlige överbefälhavaren Wallenstein sände Johann Georg von Arnim österut med en armé. Gustav II Adolf sökte förgäves hindra honom att förena sig med Koniecpolski, och i juni möttes arméerna i ett fältslag (i Polen känt som slaget vid Trzciana, även känt som slaget vid Stuhm eller slaget vid Honigfeld), i vilket polackerna och de kejserliga hade stora framgångar. Gustav II Adolf kunde med nöd och näppe dra sig tillbaka. Trots motgången var den svenska armén i gott skick, och inom kort förbereddes nya operationer. I detta läge var kriget långt ifrån avslutat, men det hade hållit på länge och krigströttheten bredde ut sig. Många polacker önskade vapenvila. Behovet att skaffa fram fler soldater och mer pengar för att stoppa svenskarna, som kontrollerade omfattande landområden, var betungande. Samtidigt utövade Frankrike press på Sverige för att förmå Gustav II Adolf att dra sig ur den polska konflikten och ingripa i trettioåriga kriget. Efter fransk, engelsk och brandenburgsk medling slöts stilleståndet i Altmark i september 1629. Svenskarna erhöll största delen av Livland och de preussiska städerna Pillau, Memel, Braunsberg och Elbing samt ett antal mindre områden, vilket gjorde det möjligt att ta upp rikligt med tull. Väl att märka var stilleståndet i Altmark just ett stillestånd, inte en permanent fred. Det löpte ut efter sex år, då svenskarna tvingades lämna tillbaka de preussiska områdena (men behöll Livland). Kriget i Preussen var en katastrof för i första hand den polska och preussiska civilbefolkningen, men även för Sverige var det en omfattande åderlåtning på mannakraft. Mellan 1625 och 1629 hade omkring 50 000 svenska och finska soldater förts från sina hembygder till krigsskådeplatserna i Livland och Preussen. De flesta – minst 30 000, troligen många fler – avled."
KRIGETS URSPRUNG - Kriget hade sitt ursprung i den svenska expantionen av sitt rike 1561 då den Livländska konfederationen sprack och Estland blev en del av de svenska riket och Livland kom att ingå i det Polska riket. NOT!!
SLÄKTEN STAHL UNDER KRIGET - Jag har inte lyckats hitta någon information om att någon av männen tjänstgjorde som soldater under kriget. De bodde i Pernau som under kriget omväxlande var belägrad och erövrad av Polen 1560-1578, Ryssland ockuperade staden 1678. 1582 återerövrade Polen staden. Polen förlorade 1600 staden till svenskarna. 1609 attackerade Hetman Jan Karol Chodkiewicz staden med en vågad nattattack och återerövrade den tillsammans med slottet. Vem sympatiserade de med? Under tiden de tilhörde Sverige måste de ha sympatiserat med svenskarna eftersom de fick byar och herrgårdar som pant av den svenske kungen. Jag har inte hittat något dokument som styrker när de fick panten. Någon gång mellan 1600 och 1609.
År 1560 överlämnade den siste Pärnu befälhavaren för klostret, Rutger Wolf staden och slottet till representanterna för polsk-litquiska samväldet. År 1578 misslyckades Pärnau med att försvara sig mot Ivan den förskräcklige moskovitiska trupper , som ockuperade slottet och staden i fyra år. Polen återerövrade Parnu 1582 och från 1598 var det huvudstad i Parnuvoivodskapet i Bredvid Dorpatvojvodskapet var det det polsk-litauiska samväldets nordligaste vojvodskap. Den första voivoden var Starosta av Sancel, Maciej Dambinski. Ett av de polska myndigheternas beslut var den slutliga likvideringen av staden på den norra sidan av floden 1599 och att alla invånare flyttade till flodens södra sida. Under kriget mot Sverige 1600-1611 ockuperades av prins Karl svenska trupper staden den 17 oktober 1600. 1609 attackerade Hetman Jan Karol Chodkiewicz staden med en vågad nattattack och återerövrade den tillsammans med slottet.
1659 avsattes Sigismund som Sveriges kung och var då "bara" kung i Sverige. Nu började striden om rätten till den svenska kronan. Eftersom kriget kom att till stor del utspelas i Estland och Livland kom det att påverka släkten Stael von Holstein på många sätt. Eftersom det enda som är känt om släkten Staël von Holstein vid den här tiden är att de bodde i Pernau ska jag börja med att berätta lite om staden och dess invånare och hur de kom sig att de kom att bli svenskar.
SVENSK PERNAU 1600 - 1609 - Jag har inte hittat någon uppgift om när Hildebrands söner flyttade till Pernau. Vad jag däremot har hittat information om är att personer ur släkten Uexkull fanns i Pernau vid den här tiden. Pernau låg vid den här tiden i norra Livland (nu i Estland). Staden var delad i två delar. ALT-PERNAU grundades av biskopen av Ösel Wiek Heinrich 1251 och ligger på den högra sidan av floden Pernau.399 Staden tillhörde fram till 1562 kyrkan - biskopsstiftet Ösel Wiek. I mitten av 1500-talet hade staden 30-40 hus som tillhörde borgare utan också till biskopen och biskopens feudatorier. ALT-PERNAU beboddes främst av hantverkare. Medborgarna var även kallade "fältborgare" (Ackerburger).400 1575 i samband med att ryssarna intog staden brändes större delen av Alt-Pernau. Det fanns så gått som inga hus kvar. Norbert Angerman skriver i artikel "Pernau in den Jahren 1575-1586" att han inte hittat några dokument som nämner några förvaltningsorgan i Alt-Pernau. I Alt-Pernau fanns heller ingen fästning och därmed ingen garnison med soldater. 1599 en polsk kommission fann att Gamla Pernau var för svårt skadad. Stadens invånare var tvungna att flytta till New Pernau inom fem år. Emellertid kom det ett krig emellan som fördröjde processen. Återuppbyggnaden av Gamla Pernau förbjöds 1607 av Karl IX och 1611 av Sigismund III. (Poltsam-Jürjo, Inna von. Den estniska lilla staden New Pernau under polskt styre och vid tiden för motreformationen. (Poltsam-Jürjo, Inna von. Die estländsice Kleinstadt Neu-Pernau under polnischer Herrschaft und zur Zeit der gegenreformantion (1582-1617 s. 46).
NEU-PERNAU - grundades 1265 av tyska orden. 1582 blev staden polskt och kom att tillhöra det polska riket fram till 1602 då staden erövrades av svenskarna. De fick behålla staden fram till 1609 då den på nytt tillhörde Polen. NOT!!
RIKSFÖRESTÅNDARE KARLS BELÄGRING OCH STORMNINGEN OCH ERÖVRINGEN AV DET POLSKA PERNAU 8 SEPTEMBER 1600 – 4 OKTOBER 1600 - Den 8 september 1600 inleddes den svenska belägringen av Pernau som vid den här tiden tillhörde Polen. Genom att anfalla staden hoppades riksföreståndare Karl kunna få en stad som hade en hamn och kunde fungera som en perfekt bas för militära operationerna i Livland och att de kunde öppna vägen mot ett anfall mot Riga. Med bland de svenska soldaterna till häst fanns Otto Uexküll (bror till Conrad -pappa eller bror - som tidigare varit på den polska sidan.) Invånarna höll ut fram till den 4 oktober 1600 då stadens polske befälhavare gav upp. (Rogberg, Carl. s. 70-71).
HERTIG KARL - KARL IX - 22 MARS 1604 Hertig Karl övergick från att ha varit riksföreståndare till att bli Sveriges kung. (Karl IX Svenskt biografiskt lexikon band 20 s. 630).
HANS STAHL I SVENSKA RIKSARKIVET 13 JUNI 1607
Den första noteringen jag har hittat i det svenska Riksarkivet är från 13 JUNI 1607 – HANS STAHL finns i Riksarkivets Livonia volym 254. ”Bm. und Rat an König Carl IX: accreditiren ihre Deputirten zur Vorlegung der Petita der Stadt den BÜRGMEISTER HEINRICH DASSOW UND HANS STAHL.” (Archive Livonica Volym 254)
ÖVERSÄTTNING: Carl IX ackrediterar borgmästaren och rådet samt dess medlemmar och förelägg staden petition till borgmästaren Heinrich Dassow och Hans Stahl. Original med spår av Sigill. Svenska riksarkivet Livland. Borgmästaren Heinrich Dassow och Hans Stahl får i uppdrag att lägga fram staden Pernaus begäran till Carl IX. (Sitzungs Berichte der Pernauer Alterherumfoschenden Gesselschaft 1897 und 1898. s. CXLII. (206/231). Undrar hur det kom sig att Hans namn finns med tillsammans med borgmästaren? Han måste varit en viktig person!!!
28 FEBRUARI 1609 - DEN POLSKA BELÄGRINGEN OCH ERÖVRINGEN AV PERNAU. (Broomé, Bertil (1950). Nils Stiernsköld diss s. 59).
15 MARS 1609 Hans olderman i Grosse gille. Han kom att förekomma i gillets protokoll från 1611-1612. NOT!
1611 Sverige fick en ny kung - Gustav II Adolf NOT
"År 1611 ingås en lokal vapenvila på initiativ av de svenska och polska överbefälhavarna, stilleståndet skulle vara till juni 1612 men förlängs till oktober 1613". NOT!!!
20 JANUARI 1614 STILLESTÅNDET MELLAN SVERIGE OCH POLEN. NOT!!
"Ett fälttåg inleds år 1617. Den viktiga staden Pernau erövras men kampanjen förvandlas snart till ett bakslag och tanken på förhandlingar vaknar igen i Sverige. Polackerna är medgörliga och ett stillestånd på två år ingås den 5 och 27 november 1618. Avtalet löper med tre månaders uppsägning. Trots att Sigismund vägrar ratificera avtalet blossar nya strider inte upp. Under hösten 1620 och under första hälften av 1621 förs nya förhandlingar. Svenskarna är generösa och erbjuder Pernaus återgång mot tio års stillestånd, ett erbjudande som polackerna inte accepterar." (Svenska militärhistoriska biblioketet "Stilleståndet i Altmark 1629."